Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Monet och hans måleri. Minnen och intryck. Av Prins Eugen. Upptecknade och kommenterade av Oscar Reutersvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins
Eugen
flock till utställningssalongen, som låg i
operakvarteret.2 Den förestods av Théo
van Gogh, då ännu utan den ryktbarhet,
som brodern snart skulle skänka honom.
Det egentliga målet för mina kamraters
expedition var ett inre rum i lokalen, där
ett antal dukar stodo uppradade längs
väggarna. De voro alla verk av Monet, just
fullbordade av denne och ännu oinramade.
Jag studsade inför anblicken. Äntligen fick
jag se prov på den omdiskuterade
konstnärens måleri och jag hade ett ögonblick
liksom svårt att tillgodogöra mig de
våldsamt artikulerade bilderna. De voro till
övervägande del kustmotiv med rikt
fär-giga, silhuettartade klippformationer och
ljusgnistrande vågsvall.3 Särskilt drar jag
mig till minnes en utsikt över havet med
blått som dominerande inslag och ett
rosafärgat strandparti i förgrunden. Den gav
mig åtskilligt att tänka på och jag har
många gånger senare önskat återse den.
Det blå var åstadkommet genom — som
jag tyckte — ett virrvarr av olika nyanser
av ultramarin. Men det alstrade en
intensitet, som jag icke tidigare sett maken till
och som jag ej trott vara möjlig att
framkalla.4
Jag fick nu ett gott tillfälle att avlyssna
2 Galerie Boussod et Valadons filial, belägen
vid Boulevard Montmartre.
3 Monets utställning, som var av halvprivat
karaktär, omfattade tio målningar. De utgjorde
ett urval av konstnärens produktion vid Rivieran,
där han uppehållit sig denna vår och varifrån
han återkommit i början av maj.
4 Det är bevisligen »La grande Bleue à Antibes»
som prins Eugen efter nära sextio år kunde ge
en återbeskrivning av. Denna målning figurerade
på visningen i fråga; den tillhörde före första
världskriget Romano Scheus samling men är
därefter försvunnen. En sentida auktor beskriver
duken på följande sätt: »Au premier plan, la
cöte rocheuse aux teintes rougeåtres et aux
bords frangés d’écume s’avance dans la mer,
comme un promontoire. Puis c’est l’immensité
de la Méditerranée aux tons de lapis-lazuli qui
s’étend à 1’infini sous un ciel clair et lumineux.»
dessa mina något äldre vänners mening om
impressionismen. De voro alla uppbragta
över vad de sågo och opponerade sig
lidelsefullt mot Monets sätt att utesluta det
formbefästande detaljarbetet och befria sig
från alla regler som gällde i målarskolorna.
På mig verkade dukarna alldeles
annorlunda. Så snart jag samlat mig efter den
första häpenheten fick jag upp ögonen för
det nya hos dem och jag genomfors av
spontan förtjusning. I klungan av förargade,
protesterande kolleger grundlade jag min
beundran för Monets måleri.
Medan vi befunno oss i rummet kom
Théo in till oss. Han var en liten spenslig
man med rödlätt hår, insjunket ansikte och
livliga ögon, icke olik sin namnkunnige
broder. När han fick höra mina kamraters
förkastelsedom ryckte han endast
avvisande på axlarna. Jag tolkade detta som
ett beklagande från hans sida och för att
— som jag trodde — bibringa honom en
annan och fördelaktigare uppfattning av
oss skyndade jag mig att försäkra honom
om min odelade entusiasm. Döm om min
förvåning när han upprepade samma
undvikande åtbörd som nyss. Han hade
synbarligen ännu ej tagit ställning till de
tavlor, som blivit honom anförtrodda.5
Sju år senare gjorde jag Monets
personliga bekantskap. Det var i Kristiania.6 Den
franske konstnären hade övertalats av
Thaulow att komma till Norge i stället för
att fara till Italien, som han planerat att
göra.7 Monet tillbragte — åtminstone till
5 Théodor van Goghs begränsade förståelse för
den unga samtidskonsten är redan omvittnad av
andra författare.
6 Monet anträdde den 28 januari 1895 sin resa
till Kristiania, dit han anlände den 1 februari.
Vid denna tid rådde oro i Norge. Folkstämningen
var i upphetsning och för att bringa den till lugn
uppehöll sig konungen tillsammans med
dåvarande kronprins Gustaf och prins Eugen i den
norska huvudstaden.
7 Frits Thaulows insats häri är oviss. I sina
minnen ger T. intryck av att Monet redan var
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
