- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
454

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Monet och hans måleri. Minnen och intryck. Av Prins Eugen. Upptecknade och kommenterade av Oscar Reutersvärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prins Eugen

skrev därför själv till honom i Giverny. Jag
bad att han måtte verkställa att en kollektion
av så vältalig sammansättning som möjligt
skickades till utställningen.16 När det
utländska materialet anlände hit på våren
1897 visade det sig att Monet valt ut idel
representativa dukar, däribland en
Rouen-katedral, som han hämtat ur sin privata
samling.17 Jag tillsåg att de placerades på
ett fördelaktigt sätt i
utställningspaviljongens stora franska sal. Icke desto mindre
råkade de fullständigt i skymundan. Jag
fick bevittna hur en aldrig sinande ström
av besökare drog förbi dem utan att ägna
dem påtaglig uppmärksamhet och jag såg
mig också förgäves om efter samlare, som
voro hågade att förvärva några av dem.
Det var med vemod jag fick bevittna, att
hela Monetkollektionen vid utställningens
slut packades ner och returnerades till
Frankrike.

Mitt sista sammanträffande med Monet
förskriver sig till 1912.18 Jag vistades för
en kort tid i studiesyfte i Paris och gjorde

16 Detta brev hade effekt. Monet hade i mitten
av november för Durand-Ruel antytt sin
likgiltighet inför utsikten att figurera på en svensk
utställning: »Vous pouvez envoyer ce que vous
voudrez à Stockholm, car pour moi je ne vois
pas bien 1’intérët à y envoyer personnellement.»
Sex veckor senare är Monets nyss slumrande
intresse väckt: »Cher Monsieur Durand, Je pensais
justement à vous écrire pour vous demander un
renseignement au sujet de 1’exposition de
Stockholm, parce que, ayant reçu une lettre du Prince
Eugène que j’ai connu à Christiania et qui
pat-ronne cette exposition, ii se pourrait que je me
décide à y envoyer personnellement quelque
chose à joindre à ce que vous avez décidé d’y
envoyer. Je voudrais done savoir quelles sont les
toiles que vous avez choisies et quand vous en
faites 1’envoi.»

17 Övriga målningar voro: »Höstack.
Solnedgång», »Utsikt från Kolsaas vid Kristiania. I
dimma», »D:o Soleffekt», »D:o. Mulet väder»,
»Utsikt från Sandvika. Solnedgång».

18 Episoden hänför sig rätteligen till hösten
1908.

därvid en dag ett privatbesök hemma hos
Durand-Ruel. Han hade väggarna fyllda av
impressionisternas dukar, huvudverk av
Renoir, Pissarro, Monet. Vi kommo att tala
om den sistnämnde och jag råkade avslöja
min beundran för denne och min önskan att
en gång få se hans ateljé i Giverny.

■— Det måste ovillkorligen ordnas,
fastslog min vard. Monet är just sysselsatt med
intressanta saker. Jag arrangerar
omedelbart ett sammanträffande.

Innan jag hunnit svara var en depesch
avsänd och någon dag senare mottog jag
en biljett från Monet med inbjudan.

Det var en sällsam erfarenhet att komma
till en trakt, som för konstälskaren blivit
till ett slags förtrolig verklighet, liksom
Cézannes Aix-en-Provence eller van Goghs
Arles. Jag fick se ängarna i Giverny,
popplarna längs den lilla bifloden till Seine,
alla dessa motiv, som jag lärt känna i Monets
målningar. Och till sist konstnärens egen
trädgård, en lustgård för ett
impressionistiskt öga. Här återsåg jag Monet och
igenkände i honom samma försynta väsen som
i Norge. Sedan dess hade all världens lov
och berömmelse strömmat över honom men
han hade ej låtit blända sig därav. Han
talade nu tvärtom om sitt pågående
måleri med än mer påfallande ringaktning än
tidigare, ja, hans inställning till sin konst
tycktes mig nästan fientlig.

Han bjöd mig stiga in i ateljén. Den var
fylld av otaliga målningar, egendomligt
utsuddade och med — i mitt tycke — icke
alldeles angenäm färghållning. Alla
företedde ett och samma motiv, några
näckrosor på en vattenyta. Monet visade mig
på dem med en vid och tom gest, som ej
vittnade om någon åstundan från hans sida
att närmare redogöra för vad detta måleri
egentligen betydde. Efter en stunds
gemensam förlägen tystnad gingo vi åter ut i det
fria. Jag vill minnas att det rådde oro i
huset. Monet och hans maka stodo just i
begiepp att anträda en resa eller voro just

454

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free