Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Avsked från Valéry. Av E. N. Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. N. Tigerstedt
och värjan vid sidan, ordensprydd och
kraschanerad. Det är alltså »Monsieur
Paul-Ambroise Valéry, de l’Académie Française,
Grand Officier de la Legion d’Honneur,
Professeur au Collège de France, Président
de la Coopération intellectuelle de la Société
des Nations, Administrateur du Centre
méditerrannéen, LLD Oxon.» etc. etc. Det
fordras en viss ansträngning att minnas att
detta paradporträtt skall föreställa
författaren till La Jeune Parque, till Charmes,
till Eupalinos och andra liknande verk.
Det fordras en ännu större ansträngning
att inse att det just är dessa verk som gett
honom fracken och ordnarna och titlarna.
Ty visserligen finns det stora diktare som
vunnit ryktbarhet och utmärkelser redan
under sin livstid och visserligen intar
författaren av ålder en helt annan ställning i
franskt samhällsliv än i andra länders.
Goethe blev geheimeråd och Chateaubriand
utrikesminister och Victor Hugo senator.
Men det var mindre för sina poetiska än
för sina administrativa eller politiska
förtjänsters skull. Paul Valéry deltog aldrig
aktivt i politiken, tillhörde intet parti,
tjänade varken den ena eller andra makten
— varken antiklerikalismen som Anatole
France eller nationalismen som Maurice
Barrès. Den ställning han intog berodde
uteslutande på hans författarskap.
Det gör inte saken lättare att förstå.
Valérys författarskap är inte precis av den
art som predestinerar till berömmelse, det
försmår tvärtom alla de medel som
vanligen göra en författare älskad och
uppskattad och populär. Paul Valéry har
aldrig skrivit en kärleksdikt •— i övlig
bemärkelse — eller ett patriotiskt poem
eller en roman. Däremot har han skrivit
en handfull dikter som tävla med Mallarmés
om äran att vara de dunklaste och
otillgängligaste i fransk lyrik, och flera dialoger,
essayer, företal och aforismer som till största
delen dryfta de mest abstrakta och subtila
frågor.
Ett sådant författarskap kan göra sin
skapare till medelpunkten i ett litterärt
cenakel — liksom Mallarmé — eller
möjligen till en poet för finsmakare, men inte
gärna till nationalskald. Och dock har det
gått så. »Den dunkle Mallarmés ännu
dunklare lärjunge» har blivit språkröret för
den nation vars motto åtminstone fordom
lydde: »Det som inte är klart, är inte
franskt.»
Hur är det möjligt? »Litterärt snobberi»,
utropa vedersakarna —• som ingalunda
saknas — och mumla om kejsarens nya
kläder. Det litterära snobberiet har säkert
spelat en stor roll för Valérys ryktbarhet —•
liksom för andra författares. Om hyckleriet
är lastens tribut åt dygden, är snobberiet
medelmåttans tribut åt snillet. Det hade
uppenbarligen varit högst indiskret att
fråga de sköna och förnäma damer som
tävlade om att värva Valéry för sina salonger
om innebörden i La Jeune Parque. Men,
handen på hjärtat, huru många av dem som
med andakt begingo Tegnér-jubileet skulle
vara i stånd att redogöra för tankegången
i Epilogen, som dock är skriven av en skald
som skydde dunklet? Valérys berömmelse
vilar — liksom Tegnérs, liksom varje stor
diktares — ytterst på det ringa fåtal som
är i stånd att uppfatta och uppskatta poesi.
Likväl förblir det något av en gåta att
det lyckats detta fåtal att påtvinga
flertalet sin uppskattning av Valéry. Snobberiet
kan förklara mycket, det kan förklara en
tillfällig och övergående triumf. Men det
kan inte förklara en mer än kvartsekellång
förgrundsställning, ett av alla erkänt, inte
bara litterärt, utan också kulturellt
ledarskap. »Man kan bedraga några för alltid,
och alla för en tid, men man kan inte
bedraga alla för alltid.» Styrkt av Lincolns
sentens känner sig den tveksamme läsaren
förvissad om Valérys storhet.
Själv visade Valéry en road förvåning
över sin popularitet. Han visste mycket
väl vilken andel snobberiet hade i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
