Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Musik från stenar och papyri. Av Ingemar Düring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingemar Durin g
Några takter ur paian tilVApollon
Melodien ger oss det bästa exemplet på
vad grekerna i äldsta tid kallade
enharmo-nisk tonföljd, ett kvartintervall med
tonföljden /—des—c. Den mycket stora
fersen, som noga taget inte kan återges på
vårt piano utan borde vara en ditonus,
d. v. s. summan av två stora heltoner,
präglar helt tonföringen — stenålders-
klanger, säger betecknande nog en av
samtidens främste kännare, Curt Sachs.
En år 1918 i Berlinakademiens handlingar
publicerad papyrus med nottecken ger oss
en föreställning om hellenistisk musik.
Särskilt ett av fragmenten innehåller en
utomordentligt vacker melodi; återigen är det
frånvaron av den för oss naturliga ledtonen,
som ger den dess egenartade karaktär. Vi
ha också genom medeltida handskrifter
traderade hymner från senantik tid. Den i
musiklitteraturen ofta omtalade musiken till
ett ode av Pindaros är emellertid med
säkerhet icke antik utan komponerad av den lika
kunskapsrike som fantasibegåvade
poly-historn Athanasius Kircher.
\
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
