Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Leontes och Promethevs. Av Erland Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erland E h nmark
Ja, Zeus, den grymme, råder överallt,
men i min egen värld gör han det icke.
Makten rår, men det finns en flik av
verkligheten, dit makten inte tränger. Zeus
härskar överallt, men han kan inte tvinga
Prometeus på knä för sig. Ahasverus
tycker inte, att det är mycket att komma med
-— strängt taget är den rätt, som Prometeus
åberopar, endast en idé, ett hugskott, en
fantasi; verklighet är den i varje fall inte,
och därför kan Ahasverus säga:
Guds vilja visar sig i det som är;
er vilja blott i det som »borde» vara;
Gud bjuder över alla stjärnors här;
I bjuden över edra hugskott bara.
Gud, det är den Zeus, som fängslat
Prometeus, det är verkligheten. Vad
Prometeus har att komma med, är det som
borde vara, och inte det som är. Mot
nödvändigheten har han endast en idé att ställa
upp, en idé utan makt bakom sig och
därför utan möjlighet att bli verklighet, börat
och icke den historiska nödvändigheten.
Så menar i varje fall inte Prometeus.
När han säger, att makten inte råder i hans
egen värld, invänder Ahasverus: Din egen
värld, det är ett hädiskt jag, men
Prometeus svarar: Utur vars djup förnims en
helig lag. Den lagen syftar på en ordning:
Jag vet, det måste finnas stark och svag,
men denna lag är ej förtryckets lag.
Det är Leontes’ tanke på en helig, allt
genomgående rättsordning. Hos Rydberg
är den tanken motiverad på ett särskilt sätt:
själva den poetiska stilens inneboende krav
på konkreta föreställningar synes ha tvingat
till klarhet i den fråga det här egentligen
gäller, nämligen om idealen, eller med andra
ord gudomen, är endast en hypostas av
mänskliga aspirationer eller en konkret
verklighet. Den mytologiska apparaten i
dikten är inte en tillfällighet. Zeus är där
inte den högsta guden; han är endast tidens
gud. Det finns en annan Gud, evighetens
Gud, från vilken tidens gud har avfallit.
Zeus’ välde är därför inte evigt, det får en
gång ett slut, och därför är hans makt inte
obegränsad: han rår inte över
människornas vilja. I människornas inre, i deras
ande talar en stämma om skönhet och
frihet; det är evighetens Gud, det är hans
lag, som Prometeus förnimmer. Den är
helig, därför att den stammar från en
himmel, högre än Zeus’. I idévärlden har
rätten sitt fäste:
Ja, Zeus behärskar detta stj ärnevimmel
ännu en tid. Dock finns en annan himmel:
där vandra stjärnor skönare än de,
och, vad de dina vilja hugskott kalla,
de äro klara stjärneskott, som falla
från denna härlighetens empyré,
och där de sväva ned i ädla själar,
där tändes desse gudasöners hug
till kamp mot denna värld av våld och trug,
mot denna värld av härskare och trälar.
Så förs en strid för det som borde vara
mot allt det svek, den lögn, den nöd som är.
Och så kan människan
den värld sig närma,
för vilken även gudars blick är skum:
den outsägligt härliga och höga,
som jag har anat bakom tid och rum.
Och i samma andetag, som Prometeus
säger, att konstnären förkunnar hans
längtan till en himmelsk harmoni, säger han
också, att denne tolkar harmoniens högsta
lag. Det som anas, det finns, menar man
ju. Det är vad Rydberg en gång har kallat
ekot hos människan av den kosmiska
estetiken; världen bakom tid och rum är den
värld över vilken den Evige råder, han vars
röst Prometeus hör i sitt inre. Striden är
alltså inte utsiktslös. Ideerna, rätten och
godheten och skönheten, äro verkligare än
Zeus’ värld, än nödvändighetens. Det som
borde vara har en egen verklighet och skall
just därför förverkligas också i denna
tillvaro inom tid och rum. Liksom våra
tankelagar ha sin grund i det ordnande
världsförnuftet, är enligt Rydbergs mening också
det etiska kravet ytterst betingat av uni-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
