Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den klassiska arkeologien i Sverige. En historisk skiss. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar G jerstad
svenska utgrävningar företagits i Mindre
Asien och på Cypern. År 1938 startade
professor Persson en expedition till Mylasa i
Karien, men den måste tyvärr avbrytas på
grund av den politiska spänningen mellan
Turkiet och Italien före världskrigets utbrott.
År 1923 började jag mina
Cypernforskningar, som till en början endast omfattade
öns förhistoriska tid. År 1927 beslöts att
arbetet skulle fortsätta i större skala. Mina
medhjälpare var docenterna Erik Sjöqvist
och Alfred Westholm samt arkitekten John
Lindros. Vi utgrävde nära 300 gravar fr. o. m.
bronsåldern t. o. m. romersk tid, flera
boplatser, huvudsakligen från stenåldern och
bronsåldern, två bronsåldersfästningar, 11
tempelplatser fr. o. m. den sena bronsåldern t. o. m.
romersk tid, ett senarkaiskt och klassiskt
palats vid Vouni nära Soli och en romersk
teater i själva Soli vid öns västkust. Förutom
ca 10 000 keramikvaser anträffades några
tusen skulpturer och talrika
hantverksprodukter av metall, fajans, terrakotta, elfenben
och sten, guld- och silversmycken, inskrifter
etc. Inalles består Cypernexpeditionens
fyndmaterial av ca 20 000 föremål, som bildar en
sammanhängande kronologisk räcka fr. o. m.
stenåldern t. o. m. romersk tid. Dessa
föremål jämte de utgrävda
arkitekturmonumenten och tidigare expeditioners fynd
kompletterade med litterära och historiska
vittnesbörd utgör det samlade material, som står
till buds för att uppnå målet för
expeditionens arbete: en sammanfattande historisk
framställning av kulturutvecklingen på
Cypern från äldsta tid till antikens slut. I detta
sammanhang kan jag ej beröra de olika
historiska resultat, som vunnits genom detta
forskningsarbete. Det får räcka att omnämna att
expeditionen bidragit till lösningen av ett av
huvudproblemen i den grekiska arkeologien,
nämligen förbindelserna mellan Orientens och
Greklands kulturer. På grund av sitt
geografiska läge spelade Cypern en viktig roll i
handels- och kulturutbytet mellan Orienten och
Västerlandet, framför allt i den sena
bronsåldern (1550—1050 f. Kr.) samt de
sengeometriska och arkaiska perioderna (850—475
f. Kr.). Under dessa epoker var ön ett
trans-itoområde för varor och tankar, men Cypern
var icke blott kulturförmedlare utan även
en kulturmakt av särpräglad karaktär och
hög konstnärlig halt.
Genom grundandet av Svenska Institutet
i Rom — jag återkommer strax dit — blev
det möjligt för oss att företaga grävningar
även i Italien. Början gjordes i Ardea under
ledning av professor Axel Boethius med
Arvid Andrén, Erik Holmberg och Erik Wikén
som assistenter. Man ägnade topografien och
stadsplanen ett noggrant studium samt
undersökte stadsmuren och gravplatserna. Nära
templet i lågstaden, liksom J unotemplet på
akropolen frilagt av italienska arkeologer,
utgrävde svenskarna en basilika från omkr.
100 f. Kr. Den intar en viktig plats i frågan
om basilikans arkitekturhistoria. Tack vare
de svenska forskningarna kan vi göra oss en
klar bild av Ardeas bebyggelsehistoria. På
500-talet f. Kr. var Ardea en stor stad, men
omkr. 300 f. Kr. ödelades den, troligen i
samband med samniterkrigens härjningar.
Sedermera återupptogs bebyggelsen på
akropolen, templen restaurerades och basilikan
uppfördes.
Åren 1938—39 var jag i tillfälle att gräva
på Comitium, folkförsamlingsplatsen i Rom.
Den italienske arkeologen Boni hade redan
år 1899 undersökt denna för Roms politiska
liv centrala plats, men dess historia var dock
alltjämt mycket oklar. Kontrollgrävningarna
möjliggör nu för oss att infoga Comitiums
skeden i Roms allmänna politiska och sociala
historia från ca 450 f. Kr., då
folkförsamlingarna började att äga rum på denna plats,
över gallernas härjningar i staden 386 f. Kr.,
C. Maenius’ omgestaltande verksamhet på
Forum Romanum efter segern över latinarna
338 f. Kr. fram till det under Rom enade
Italien kort före utbrottet av det andra
puniska kriget, över den romerska
imperialismens epok, den sociala maktstriden och
hellenismens sammansmältning med det
fornromerska till en ny kulturform, Scipionernas,
Gracchernas men också Cato Maiors Rom,
fram till Sulla, Cicero och Caesar, som vidtog
den slutgiltiga förändringen av Comitium:
den sista republikanska talarstolen och den
sista republikanska kurian revs ned, och
området blev endast en förgård till den av
Caesar byggda Curia Iulia. Därmed var
Comitiums politiska historia tillända.
Min efterträdare som föreståndare för
Svenska Institutet i Rom, docenten Erik
Sjöqvist, har nyligen publicerat resultaten av
sina mycket intressanta och förtjänstfullt
genomförda grävningar under kyrkan Santa
Maria in Via Lata i Rom. Den undersökta
byggnadens historia börjar i tidig kejsartid,
då en Loggia dei Mercanti uppfördes på denna
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
