Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sutton Hoo och Sverige. Av Rupert Bruce-Mitford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rupert Bruce-Mi t jord
H j (ilmen från Sutton Ho o.
efter Ethelheres död den 15 november 655.
Vare sig åsikten att gravskicket är en
hednings accepteras eller ej (och det är
mycket som kan sägas till stöd för detta),
inser omedelbart var och en som studerar
nordisk arkeologi det värdefulla i att
definitivt kunna bestämma en så viktig
gravsättning till en så begränsad period
som ett tiotal år.
Utforskandet av Sutton Hoo-skeppet har
inte framskridit utöver den punkt vartill
det bragtes av C. W. Phillips, utgrävaren,
år 1940. Fastän trävirket är fullständigt
förmultnat voro järnnaglarna och bultarna
bevarade, och det var möjligt att göra en
noggrann rekonstruktion. Det var ett
öppet sjögående roddarfartyg, 27 meter
långt och 4,3 meter brett, utan segel,
framdrivet av trettioåtta roddare. Det var byggt
på klink med läkter av trä sammannitade
i de överskjutande fogarna, ett tekniskt
framsteg utöver byggnadsmetoden i det
berömda Nydamskeppet (400 e. Kr.) i
Kiels museum.
Upptäckten i Sutton Hoo har
naturligtvis många viktiga aspekter. En är att den
inom saxisk arkeologi skänker en ny
bakgrund till den underbara blomstringen av
illuminerade manuskript i norra England
och Irland vid slutet av 600- och under
700-talet, som nådde sin höjdpunkt i
Lindisfarne-evangeliariet och Book of Kells.
Detta framträder tydligast i den rika
användningen av millefiori-rutningen och i
mönstret på de rektangulära fälten på
axelbeslagen, som slående likna en av de
illuminerade sidorna i Book of Durrow.
En annan är att vi nu för första gången
fått bevisat att den mycket rika kulturen i
det jutländska Kent, Englands
sydöstligaste grevskap, överträffades i Östangeln
på 600-talet och att hednisk saxisk konst
nådde större höjd än man tidigare anat.
Ännu en annan aspekt är den omfattande
europeiska och orientaliska kontakt som
graven uppenbarar; och detta leder oss
till en av de intressantaste sidorna av
fyndet, särskilt för svenskar — den nu för
första gången uppenbarade förbindelsen
mellan vad som kallats »den största
upptäckten i den brittiska arkeologiens
annaler» och de uppländska båtgravarna. Låt
oss belysa ett par fakta i denna förbindelse
sådan den framträder för arkeologen.
För det första, själva båtgraven.
Båtbegravning är inte en sed som på något
sätt är förbunden med anglerna eller
saxarna, varken i deras kontinentala
hemländer innan de kommo till England eller
senare i England. Men i Sutton Hoo ha
vi en praktfull båtgrav, daterad till mitten
av 600-talet. Det finns bara ett annat ställe
i Europa där skeppsbegravning
praktiserades vid denna tid — långt före
vikingatiden — och det är Uppland.
För det andra, hjälmen i Sutton Hoo
med dess järnkonstruktion täckt av tunna
bronsbleck med figurframställningar och
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
