Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sutton Hoo och Sverige. Av Rupert Bruce-Mitford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rupert Bruce-Mi t jord
till dem och förklarade dem kunna kanske
ha tilldragit sig på 500-talet, men de kunna
inte inpassas, i den i sagorna givna tormen,
i 600- eller 700-talets engelska historia.
Vi känna varje östanglisk och
northum-brisk konungs namn och härstamning på
600- och 700-talen. Det finns ingen eventuell
skandinavisk inkräktare bland dem, och
inte heller förekommer något som helst
omnämnande av en sådan händelse hos
den store engelske historieskrivaren Beda,
som dog 735. Den riktiga lösningen
angående identiteten av den man, för vilken
Sutton Hoo-skeppet och dess rika last
begrovs, är nästan säkert, såsom förut
nämnts, att han var en av de östangliska
kungarna. Argumenten härför kunna inte
utförligt framläggas på dessa sidor, men de
äro synnerligen starka. Ingen annan
försvarlig teori har framställts.
Detta är en kritiskt viktig punkt för
tolkningen av de svenska förbindelserna
med Sutton Hoo. Om vi ha rätt, föreligga
dessa förbindelser inte i form av någon
enstaka rik begravning på den engelska
ostkusten av en svensk man, som är
omöjlig att historiskt identifiera, utan i form
av ett bestämt och betydelsefullt kulturellt
samband, belyst av den sista och rikaste
östangliska kungagraven med hednisk
tradition.
På denna punkt är ett varnande ord av
nöden. Två andra båtgravar äro kända i
det anglosaxiska England, ytterligare en
mindre i Sutton Hoo och en större i Snape,
inte långt därifrån. Ingendera av dem har
behörigen utforskats och beskrivits. Men
den engelske arkeologen Reginald Smith
daterade Snape-graven till 500-talet, och
det förefaller sannolikt att den mindre
båten från Sutton Hoo också härrör från
samma århundrade. Detta skulle göra dem
lika tidiga som eller ännu tidigare än någon
av de svenska båtgravarna. Vi kunna inte
förbise möjligheten av att seden att
begrava i båt, som i Sverige plötsligt
uppträder i Uppland på 600-talet i förening med
rikt gravgods av ny och sydländsk karaktär,
kan ha sin upprinnelse i England. Sune
Lindqvist har uttalat att den förste som
lät begrava sig på detta sätt i en båt vid
Vendel helt säkert själv måste ha varit
med i Södern och där förvärvat både
dyrbart gods och värdefulla kunskaper, som
han sedan förde med sig hem när han
återvände till Norden. Det är inte
omöjligt att det var i England han hade varit
och att han därifrån också tog med sig
tanken på båtgraven, som ända tills nu
har betraktats som speciellt skandinavisk.
Om så var fallet, tog han utan tvivel även
andra ting med sig tillbaka till Vendel.
Vi få inte tolka alltför mycket som svenskt
inflytande i Sutton Hoo förrän det blivit
säkert utrett huruvida icke enskilda
element i tidens svenska kultur kunna ha sitt
ursprung i Östangelns ovedersägligen
mycket livaktiga konstnärliga miljö.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
