Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Curt Clemens. Av Torsten Bergmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Bergmark
Vit hatt. 1942.
(»Flickor och blommor») eller också får
landskapet en underligt instängd,
interiörmässig prägel. Det blåser inga friska
vindar genom hans landskap. Bäst lyckas han
när han kan förena det dekorativa med
symbolisk uttrycksfullhet som i
»Eldska-dat träd». Från åren närmast efter 1942
är många av de lyckliga bilder av hustrun
och av barnens blomlika liv, som brukar
sägas representera dagsidan i Curt Clemens’
konst. Sin hustru har han kärleksfullt
målat i otaliga versioner, och även när
han på senare år använde sig av
yrkesmodell fick ansiktet gärna drag som
liknade hustruns. Hennes skönhetstyp går
igen i de flesta av hans kvinnoskildringar.
»Spegelvärld» är namnet på en av Curt
Clemens’ tavlor. Det kunde sättas som
rubrik över hela hans produktion. Rent
motiviskt förekommer spegeln påfallande
ofta, unga kvinnor försjunkna i begrundan
inför sin egen bild. Samma karaktär av
avskildhet, av på samma gång närhet och
avstånd som spegelbildens har många av
hans tavlor, särskilt kvinnobilderna. Det
är som ett tjockt ljudisolerande glas skilde
deras värld från omgivningens. I synnerhet
i de stora kompositionerna från
provnings-ateljeer och mannekänguppvisningar är
detta påtagligt. Det är kvinnans speciella,
från mannens avskilda värld som skildras,
men man vill gärna i dem se en vidare
betydelse. Kvinnorna, av sin sken- och
delverklighet allvarligt upptagna, rör sig
med knappa, dämpade gester, som
fullgjorde de en ritual, vars noggranna
iakttagande är ytterst viktigt; en oberäknad
rörelse skulle bryta ritualen och föra in oron
och larmet från världen därutanför.
»Mellanakt på teatern» från 1946, slutpunkten
i en rad kompositioner som sysselsatt
honom i minst 1 y2 år, ansluter sig till
serien av bilder från provningsateljeer och
mannekänguppvisningar. Den ensamma
kvinnan i mitten förefaller ännu fången i
skådespelets värld och tycks
sömngångaraktigt och ljudlöst skrida över det matt
speglande golvet, liksom rädd att bryta en
förtrollning.
Kvinnan var Clemens ständiga tillflykt
undan själens oro. Men i sin kvinno- och
skönhetsdyrkan kunde han gå så långt i
idealisering att han tangerade det banala.
Tillflykten till kvinnan har karaktär av flykt,
men tillflyktsorten är bräcklig, och den
ångest han flyr ifrån finns också i hennes
värld. När den är som mest trång och
avskild, i ensamheten framför den egna
spegelbilden är ångesten och oron mest
ofrånkomlig. Blickarna under de sänkta ögonlocken,
de bundna rörelserna och framför allt färgen
talar för en sådan tolkning. Koloriten är
kanske det mest personliga och mest
uttrycksbärande i Curt Clemens’ konst; det
är inte en kolorit av enkla lokalfärger, som
har sin givna plats för att karakterisera
och särskilja föremålen. Färgen användes
helt i uttryckets tjänst; färgfläckar med
obestämd plats i rummet förekommer,
särskilt på senare år då han lade ned ett
oändligt arbete på att nyansera bakgrunderna.
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
