- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
187

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring atombomben. Av Ernst Sedström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kring atombomben

litiumkärnor under alstring av
heliumkärnor. Sannolikt är just denna reaktion källa
till strålningen från en hel del solar. Vid
tillräckligt hög temperatur avklädes
kärnorna sina elektronskal och kolliderar med
varandra utan det skyddshölje, som dessa
elektronskal representerar. Det uppstår då,
som man säger, termonukleära reaktioner.
Av litium och väte blir helium under
alstring av stora energimängder. Om vi sålunda
kunde uppvärma en väte-litiumblandning
till några miljoner grader Celsius, skulle
den inledda termonukleära reaktionen vara
tillräcklig för att alstra den värme, som
behövdes för processens fortskridande,
precis som den i en brasa alstrade
värmeutvecklingen själv sörjer för förbränningens
fortskridande, ända till dess hela brasan
brunnit ned. Men även om det skulle lyckas
oss att på någon punkt ge
väte-litiumbland-ningen en tillräckligt hög temperatur, finns
det inga väggar, som skulle kunna hålla en
dylik temperatur innestängd utan att
omedelbart smälta ned. Solen däremot utgör
i sig själv en termonukleär ugn, där det
heta inre utåt effektivt avgränsas av de
yttre gasskikten.

Såvitt vi under historisk tid kunnat finna,
har solstrålningens styrka varit konstant.
Det råder, m. a. o., jämvikt mellan
utstrålningen och den utvecklade energien. Solen
kan sålunda sägas sköta sitt energiproblem
på ett föredömligt sätt. Detsamma gäller
nog i stort sett samtliga solar. En och annan
gång förefaller det dock, som om en stjärna
skulle förlora kontrollen över sin
energiproduktion. Då och då registrerar vi på
himlavalvet en s. k. ny stjärna. Vid
närmare undersökning visar det sig då, att
stjärnan icke är ny i egentlig mening. På
dess plats har det tidigare funnits en
svagare lysande stjärna. Helt plötsligt har den
blossat upp till en ljusstyrka, som
tusen-faldigt, ja, ibland miljonfaldigt, överstigit

den normala. Möjligen är den företeelse,
som till historien har gått under namnet
Betlehemsstjärnan, att tillskriva en dylik
orsak. Otvivelaktiga novor äro i varje fall
Tycho Brahes stjärna från 1572, Johan
Kepplers stjärna från 1604 och Nova
Aqui-læ från 1918, för att nämna några av de
mest ryktbara exemplen. En novas
uppflammande sker utomordentligt hastigt,
återgången till normal ljusstyrka i
långsammare tempo. Man har svårt att värja
sig för den tanken, att det här är fråga om
stjärnor, som av någon anledning
exploderat. De s. k. ringformiga nebulosorna är
sannolikt rester efter i rymden utkastad
materia från den lilla centralkärna, som
ibland kan ses i nebulosans mitt. Om vår
egen sol exploderade på sådant sätt,
skulle våra jordiska bekymmer få ett
hastigt slut. Om det funnes intelligenta
varelser på en främmande himlakropp, skulle
deras astronomer endast registrera en ny,
uppflammande stjärna, men mänskligheten
och den civilisation, som efter årtusendens
mödor byggts upp, skulle på ett ögonblick
spårlöst förintas.

Ja, så går det med en stjärna, som
handskas vårdslöst med sin atomkraft. Det
gäller för människan, som nyss fått en inblick
i denna naturkrafts våldsamma yttringar,
att besinna sitt ansvar inför den. Rätt
begagnad kan den bli till ovärderligt gagn
för mänskligheten i hennes kamp för
tillvaron, missbrukad kan den bli
civilisationens död. Den är förvisso en farlig leksak
i händerna på vettvillingar. Och som
vettvillingar måste man väl beteckna dem, som
släppte lös ett atomkrigs fasor över vår
sargade jord för att av varje stad och varje
by göra ett förödelsens Hiroshima. En
urladdning av den ackumulerade spänningen
mellan öst och väst skulle utan minsta
tvivel bliva civilisationens ragnarök.

187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free