Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den sjuke gossen. Ett melankoliskt ungdomsverk av Zorn. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Boethius
över måttan. Han spände sina krafter till
det yttersta för att nå fram till andra mål,
misslyckades, sjönk ned i förtvivlan och
misströstans dy. Londonklimatet passade
honom ej. Foggen verkade deprimerande
och de mörka och kalla vintermånaderna
bröto ned hans lynne. Han var hemma i
Sverige sommaren 1883 och de första
Londonbreven på hösten till fästmön — Emma
Lamm, hans enda förtrogna — ha en
gladare ton, men snart nog greps han av sin
gamla melankoli och kände den bristande
balansen mellan sina intentioner och sina
krafter. »I går låg jag hela dagen på mattan
framför spiseln och hade allt annat än
angenäma betraktelser», heter det i hans
julbrev till fästmön 1883. Han såg allt
»mörkt som natten» och kunde ej arbeta.
»Jag ryser när jag tänker på att dra dig
ner i eländet», slutar han sitt originella
julbrev strax innan han reste ned till
Clovelly för att i vänners sällskap få ett
luftombyte och förströelse. Nyårsafton 1883
var tonen litet bättre, men tungsinnet lyser
fram t. o. m. i naturskildringarna. Han
läste dessa veckor, djupt gripen och
fängslad, Dickens’ David Copperfield och med
mindre intresse Strindbergs dikter. Man
får en känsla av sökande och oro, obestämd
längtan och en självkritik, som ofta står
på gränsen till självplågeri. I »Den sjuke
gossen» gav han uttryck åt sin känslighet
för alla som ledo, sin dystra inblick i livets
skuggsidor. I bjärt kontrast står hans
lycka, när han senare i livet kunde
bispringa fattiga och kunde skapa
institutionel, som skulle hjälpa till att bygga upp.
Nu såg han ingen ljusning framför sig
men kände starkt sin svaghet och
oförmåga. I första brevet på nyåret 1884 heter
det: ». . . om någon är svag så är det väl
jag. Jag behöfver väl stöd om någon. — —.
Jag har alltid varnat Dig att söka stöd hos
mig. Skyll dig sjelf om du blir bedragen!
för öfrigt en massa goda saker som du tror
mig om finnas endast i din lifliga fantasi.»
Breven sluta nästan alla med hans längtan
till Sverige, hans trånad efter ett eget hem,
hans otålighet att vara bunden, fjättrad
i en tillvaro som han alltmer började
avsky.
Övriga akvareller, som Zorn denna
vinter målade i Clovelly, äro vackra
atmosfärstudier med få färger — mest svart
och vitt och några klickar rött och grönt.
Han borde varit nöjd, ty han löste där
problem, som sysselsatt honom ända sedan
hösten i Sevilla, då han först på allvar
började bygga upp färgskalan med svart i
grundtonen. Som vanligt, då han lyckats
ta sig bort från London, målade han
landskap, som vittna om hans ihärdiga studier
i naturen och intensifierade sökande efter
koloristiska värden. För honom var den
impressionistiska spektralläran, som han
dragit ut kontentan av under
akademitiden, grundläggande, men ej nog. Mycket
av det han ville ge uttryck åt krävde
andra medel och han började nu, tack
vare sina museistudier ej minst i Spanien
och Holland att inse att hans idoler
Velazquez, Rembrandt och Frans Hals nått
lösningar på dessa problem, som kom
honom att hissna. Han ville börja måla i
olja men misslyckades och hade inte råd
att fördjupa sig i studier. Målningen tog
hans krafter i en grad, som ofta skrämde
hans omgivning. Han arbetade alltid
un-dei en intensiv själslig spänning och
lyckades märkligt ofta till och med att tvinga
sig att bli inspirerad av även banala
modeller och få ett friskt grepp om
människoskildringen såvida ej den poserande blev
honom direkt motbjudande. När han fick
råd att göra vad han ville målade han
aldrig en person, som han ej kände sympati
för. Han tog ofta som porträttmålare sin
fantasi till hjälp för att gjuta intresse i
modellen och framlockade också med sin
konversation dennas intressantare sidor.
Men det kunde också bli ett ganska grymt
avslöjande av modellens oförmåga att följa
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
