Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte och sjunde häftet - Brita af Klercker. Av Greta Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greta Åkerlund
konstintresserad och själv en god amatör
med både charm och frisk iakttagelse i sina
akvareller och teckningar.
Hon brukade ta med sig dottern till
utställningarna uppe i universitetet. Den
blivande konstnärinnan satt och tjurade på
någon av de nu utdömda sofforna i snirklad
modell och med dunkelröd sammet på. Hon
lekte cirkus för att få tiden att gå, medan
hon med liknöjda, ibland indignerade
blickar betraktade målade landskap, som
saknade riktig luft och som sken av fernissa.
Med samma liknöjdhet och
motspänstighet nalkades hon skolarbete och läxor.
Sin levande entusiasm sparade hon till
andra ting. Hennes BC i teckning kan ha
förtagit lusten att föreviga realistiska
föremål, som var fallet i skolan. Hemma
sysslade hon mest med fantasimotiv, när hon
målade, stundom ganska romantiska. Det
är med måttlig skicklighet men med exotisk
inlevelse och rörande innerlighet som hon
skildrat den sorgsna negressen i
Heidenstams Molnet. Men smaken för sådana
ämnesval hindrade inte, att hon vid ett
tillfälle, när hennes håg stod till en cykel,
gjorde upprepade ansträngningar att teckna
en sådan med en flicka på, den senare i
magiskt syfte försedd med svällande flätor.
Själv bar hon en minimal sådan.
Som trettonåring hade hon fått en ny
lärarinna i teckning. Hennes förut måttliga
intresse för ämnet förvandlades snabbt till
ett glödande, och på kort tid ändrades
hennes sorgliga betyg till ett
tillfredsställande a. Hon valde fortfarande helst ämnen
ur fantasien eller litterära motiv, hämtade
ur de böcker, som hon ägnade alltför stor
tid till att läsa och som inte sammanföll
med skolkursen. Men ämnet var en
förevändning att få pröva färglådans
möjligheter. Den Strindbergsdyrkan, som grep
henne några år senare hade det goda med
sig att hon fick upp ögonen för klarheten
och den friska iakttagelsen. Hon målade i
olja på skolans frivilliga teckning och en
dag anmälde hon sig till en kurs i
modell-och croquisteckning. Ängsligt uppenbarade
hon sig på kursens säreget belägna ateljé i
Lund och undfick där som första lärosats
att croquis, det var att rita en naken karl.
Så tog hon då studenten och hade sedan
svårt att bestämma sig för en levnadsbana.
Som hon bodde i Lund, var det naturligt
att hon skrev in sig vid universitetet. Så
gjorde hennes bästa vänner. Detta att ägna
sig åt konstnärsyrket var för henne en
ouppnåelig dröm. Hon trodde för litet om
sin begåvning och hon hade blivit avrådd
av en klok person. Konsthistoria blev det
ämne, som hon ägnade vördsamma men
ofullgångna studier under en termin.
Vältalaren Aron Borelius föreläste om Det
nordiska fjället i bildkonstens historia. Trots
beprövad skicklighet kunde han inte fjättra
den unga adepten vid ämnet. Bara en blick
på kurslitteraturen gjorde henne olycklig vid
tanken på att behöva tvångsläsa allt detta.
Få professorsdöttrar torde ha nalkats
universitetet med större osäkerhet och blyghet.
Samma termin gick hon på Tage Hanssons
Målarskola i Malmö. Här kände hon sig
genast hemmastadd, trivdes med det
naturliga kamratlivet och njöt av att få måla.
Hon försummade allt flera föreläsningar och
målade i gengäld, stora något opersonliga
studier, som föga skilde sig från
kamraternas, Doris Lindström, Gertrud Wråke,
Arwid Karlson, Georg Nilsson och ännu
andra förmågor. Nils Nilsson brukade stå
och arbeta på ateljén, och eleverna
betraktade fundersamt hans gröna modeller. Karl
Isakson var det stora namnet i
diskussionerna.
Följande vår, det var 1929, tillbragte hon
i Paris. Hon anser nu, att hon den gången
var för omogen att kunna tillägna sig
väsentligheter. Hon gjorde sight-seeing och
beundrade vad hon såg utan personlig
ur-skillning. Ett par månaders studier på
Maison Watteau och Académie de la Grande
Chaumière utfyllde vistelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
