Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - Lennart Gram. Av Eugen Wretholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugen Wretholm
Stående modell. 1937.
andra Otte Sköld-elever under
gruppbeteckningen »Sex Nya» i Josefssons
konsthall i Stockholm. Det var vid den tiden
då Halmstadgruppen övergått till
surrealismen, och samma dag som vernissagen i
Josefssons konsthall ägde rum, framträdde
denna grupps äldre och mera färdiga
konstnärer med en rätt välvilligt mottagen
utställning i Galerie Moderne. Den yngre
falangen, av vars medlemmar Curt Clemens
och Lennart Gram skulle komma att skapa
en mera lyriskt och psykologiskt betonad,
på det naket mänskliga inriktad konst, i
motsats till Halmstadgruppens mera
kon-struktivistiska tendenser, fick blandad
kritik. Man framhöll allmänt utställningens
karaktär av elevuppvisning och fäste sig
särskilt vid namnen Curt Clemens, Lennart
Gram och Tage Hedquist. Hösten 1935
begav sig Clemens och Gram, den senare
som Carl Larsson-stipendiat, ut på en ny,
längre studieresa genom Tyskland och
Italien till Spanien, där deras vägar skildes.
Clemens for till Mallorca och Gram slog
sig ned i den lilla staden Denia på Spaniens
ostkust, där han bl. a. fick uppslaget till
sin första större komposition,
»Domino-spelarna».
Beträffande detta tidigare måleri
erkänner han sig stå i en viss
tacksamhetsskuld till den »gotiske» Derain, som lärt
honom att använda svart och fått honom
inse de bruna tonernas koloristiska
möjligheter. Gram har för övrigt aldrig
bannlyst jordfärgerna även om han
understundom, särskilt i aktstudier, arbetat
uteslutande med en ljus impressionistisk
palett sammansatt av rena spektralfärger.
Annars är det ungrenässansens mästare,
särskilt då Piero della Francesca, som han
ständigt återvänder till, vilket man
också kan utläsa ur hans fint avvägda
figurkompositioner.
Gram började tidigt medarbeta som
tecknare i Söndagsnisse-Strix, jultidningen
Lutfisken, dagstidningarnas
söndagsbilagor etc. Med betydande skärpa angrep han
i många av dessa teckningar de snabbt
växande destruktiva krafterna i dåtidens
Europa och deras symboler, de av hybris
besatta diktatorerna. Särskilt händelserna
i Spanien 1936 kom den annars så
behärskade lyrikern Gram, som under sin vistelse
i landet året förut lärt sig att känna för det
spanska folket, att explodera i en serie
dramatiskt expressiva teckningar. I den
sociala satirens tjänst använder han sig
av den försynta ironins lättare vapen.
Efter att jämte Clemens med framgång
ha deltagit i tvenne samlingsutställningar
på Svensk-Franska konstgalleriet 1938 höll
Gram sin första separatutställning i samma
lokal våren 1940. Det blev en mycket
vacker debut och på nästföljande
julutställning inköpte Nationalmuseum den
pärle-morskimrande »Modell på blå stol». Vid
detta senare tillfälle visade Gram den in-
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
