Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - Sveriges modergruva. Av Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges mo der gruv a
Av Sven Tunberg
VERIGES äldsta industriella association,
det ärevördiga Stora Kopparbergs
Bergslag, har såsom jubileumsskrift utgivit en
mäktig volym, betitlad Monumenta historica
cuprimontana medii aevi, Medeltida urkunder
rörande Stora Kopparberget (Esselte,
Stockholm 1947). Jubileumsanledningen har varit,
att sexhundra år förflutit, sedan Konung
Magnus Eriksson år 1347 utfärdade det äldsta
bevarade privilegiebrevet för Kopparberget.
Låt oss kasta en blick på de intressanta ting,
som volymen inrymmer.
Introduktionen är författad av
riksarkivarien Bertil Boëthius. Gentemot den äldre
legendbildningen kring Kopparbergets
upphov anknvtes till en senare kritisk
uppfattning, vilken förlägger kopparverkets
organisatoriska begynnelse till slutet av
1200-talet. Dock antydes — på arkeologiska
grunder —• att kopparfyndigheterna på platsen
långt tidigare blivit föremål för en primitiv
allmogemässig drift, vilken utvecklats ur den
inhemska järnhanteringen. Vid sistnämnda
påstående måste man nog tillsvidare sätta
ett frågetecken. Tanken är förvisso inte ny,
hos många bergsmän har den lekt i hågen. De
systematiska undersökningar ur metallurgisk
synpunkt, som blivit gjorda, ha utfallit mycket
negativa. Man inväntar med intresse de
fortsatta forskningar i ämnet, som författaren
ställer i utsikt. Rörande det avgörande
inslaget i Kopparbergets utveckling hyser
författaren liksom sina föregångare intet
tvivel. Det är det tyska merkantila och tekniska
inflytandet, som här brutit in över det
ekonomiskt sett outvecklade Sverige. Kronan och
de högre samhällsstånden gingo i spetsen, då
det gällde att utnyttja det nya som bjöds. Det
statliga regalet dyker fram i den svenska
rättsordningen och på bergsnäringens grund
växte konungens förordningsmyndighet i
styrka och omfattning. Kopparbergets
avkastning blev en viktig tillgång i konungens
händer, vilken i tidens maktkamp spelade
en ej oväsentlig roll. De omstridda frågorna
angående äganderätts- och driftsförhållanden
bliva av författaren i korthet diskuterade,
särskilt i anslutning till 1347 års privilegie-
brev och senare medeltida källor. Många
andra betydelsefulla spörsmål sk}’mta i detta
sammanhang i författarens insiktsfulla
översikt.
Publikationens huvudavdelning innehåller
Kopparbergets grundläggande
konstitutionella urkunder från medeltiden och början
av nyare tid. De äro dokument av åren 1288,
1347. 136°. !366, 1413, 1442, 1449, 1458, 1499,
1512 och 1525. Till dem sluter sig en stadga
för Sankt Örjens gille vid Kopparberget, också
från medeltiden. Urkunderna äro utgivna,
översatta (även till engelska) och
kommenterade av professor Elias Wessén. I fråga
om tillhörande sigill orienterar
riksheraldi-kern Harald Fleetwood. Samtliga
dokument och sigill äro även fotografiskt
återgivna.
Det är ingen lätt sak att översätta, det må
gälla äldre eller yngre aktstycken, från och
till det ena eller det andra språket. Men
alldeles särskilt blir översättningen av texten
krävande, då man har att röra sig från det ena
tidsskedet till det andra inom samma språk,
sålunda i föreliggande fall från fornsvenska
till modern svenska. Fallgroparna äro här
många. Man frestas att utan vidare godtaga
det medeltida ordet såsom likbetydande med
det motsvarande nysvenska, man frestas att
i översättningen använda äldre, numera
försvunna eller dunkelt förstådda ord, för att,
som det heter, »ge det hela tidsfärg och
stämning» utan att besinna att den verkliga
innebörden av textstället därigenom riskerar att
felvridas, o. s. v. Det måste genast sägas, att
professor Wessén — såsom att vänta var —■
skilt sig med heder från sin uppgift. Man tar
med stor tillfredsställelse kännedom om hans
lugna, sobra stil, hans väl avvägda ordval
och hans alltid strängt genomförda principer
att söka helt förstå och därefter klart återgiva
sammanhanget. En god hjälp bli här
dessutom Wesséns lärda och samvetsgranna
kommentarer. Detta utesluter naturligtvis icke,
att man på någon punkt i ett eller annat
hänseende kan känna tvekan och ovisshet
—-det är ju alltid så beträffande vetenskapliga
spörsmål.
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
