Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Konst i Örebro. Av Arne Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindström
Gideon Börje. Sonja i dörren.
nier och måste betecknas såsom
konstnärligt ytterst värdefull då den rymmer flera
av den bortgångne målarens mest
representativa verk.
Här finns en »Vårstämning» med en väg i
våldsam kurva upp mot ett fattigt,
rödmålat hus mot bakgrunden av sjö och
skogväxt strand på andra sidan vattnet,
här finns »Olivlunden» från Åbergs italientid
med tiädets väldiga, böljande gröna krona
mot en flik av blå himmel, och här finns en
stor »Storm, Torekov» med häftigt upprört
ljusblått vatten och silver på
vågkammarna under en dramatisk himmel av
jagande gråa moln mot en lysande klarblå
förgrund. Ett »Åskväder, Öland» har samma
dramatiska intensitet.
»Kväll i Ångermanland» imponerar
genom en monumental hållning, stillheten
nästan sjunger krirg den kvällsstrimmiga
himlen, den gimla byggnaden och den gröna
björken. Martin Åberg älskade vägar och
de finns med på en hel del av dukarna i
Albin Rapps Åbergsamling: den stora »Bil-
vägen» vrider sig i en väldig kurva genom
det gröna landskapet och även på »Den
monumentale plöjaren» med dess lilla
mänskliga figur i det vida landskapet
spelar vägen en betydelsefull roll. En stor
fors från Gideå låter vatten och skum
uppföra en dramatisk dans mellan stenarna
medan järnvägsbron i bakgrunden krymper
samman till en grå leksaksbro. Och
»Julimånen» är fångad just då solljuset träffar
dess runda skiva. Ett »Kamratporträtt» —
Gustaf Svensson — i en tungsint grå-blå
färgskala utmärks av en inträngande
psykologisk analys.
Den kanske vackraste av alla dukarna i
denna enastående Martin Åberg-samling är
dock »Ystadstavlan», ett sydskånskt
landskap under en blå himmel med vita
sommarmoln, med gula och gröna fält som
strimmor i förgrunden och så i centrum en lund
av grönskande träd. När Albin Rapp vill
karakterisera den genom att säga att det
finns något heligt i detta måleri, kan man
faktiskt instämma, även om man tillhör
dem som är rädda för de stora och
högstämda orden.
Martin Åberg var inte örebroare men han
kom från Ljusnarsberg uppe i norra delen
av länet och han arbetade en tid i sin
ungdom som standardmålare i Örebro. Det är
därför inte utan skäl man inlemmar
honom bland närkesmålarna och genom att
han nu finns så utomordentligt
representerad i staden får han ju ett slags postum
hemortsrätt där med mantalsskrivning i
villan i Choisie.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
