Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Domen. Av Franz Kafka. Övers. av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franz Kafka
Nu lutar han sig framåt, tänkte Georg.
Om han ändå föll och slog ihjäl sig! Orden
flög genom hans huvud.
Fadern lutade sig framåt men föll inte.
Då Georg inte gick fram till honom som
han väntat, reste han sig igen.
— Stanna där du är! Jag behöver dig
inte! Du tror att du har tillräckligt med
kraft att komma hit och bara står där
borta för att du vill så. Tänk om du misstar
dig! Jag är fortfarande mycket starkare.
Ensam kanske jag skulle bli besegrad, men
jag har fått din mors kraft och ingått ett
härligt förbund med din vän, och din
kundkrets har jag i fickan!
Till och med i skjortan har han fickor,
tänkte Georg och menade att han med den
anmärkningen kunde göra honom omöjlig
överallt. Ett kort ögonblick tänkte han på
det, men glömde det snart igen.
— Häng du efter din fästmö och kämpa
mot mig! Jag kommer att blåsa bort henne
från dig och du vet inte hur det har gått till.
Georg grimaserade som han inte trodde
på det. Hans far nickade bara för att ge
eftertryck åt de sanningar han slungade ut
mot Georg som stod i ett hörn av
rummet.
— Du roade mig verkligen när du kom
hit och frågade om du skulle skriva till din
vän om förlovningen. Dumbom, han vet
allt, allt! Jag skrev till honom eftersom du
glömde att ta penna och papper härifrån.
Han svängde armen i upphetsning över
huvudet.
— Han känner till allting tusen gånger
bättre! ropade han.
—■ Tiotusen gånger bättre! sade Georg
för att håna sin far, men så fort han tagit
orden i sin mun fick de en dödsallvarlig
klang.
— I flera år har jag väntat att du skulle
komma med den frågan! Jag har inte
bekymrat mig om något annat. Tror du jag
läser tidningar? Titta här!
Han slängde en tidning som låg i sängen
till Georg. Det var en gammal tidning med
ett för Georg obekant namn.
—• Du tvekade länge innan du blev
färdig! Din mor måste dö. Hon fick inte
uppleva den glädjedagen då din vän gick
under i Ryssland. Redan för tre år sedan
var han gul av umbäranden, och med mig
vet du ju hur det står till. Du har väl ögon!
— Då har du alltså lurat mig, skrek
Georg.
Hans far svarade medlidsamt:
— Det skulle du sannerligen ha sagt lite
tidigare. Nu är det inte längre på sin plats.
Han tillfogade med hög röst:
— Nu vet du alltså vad som fanns utom
dig, hittills kände du bara dig själv!
Egentligen var du ett oskyldigt barn, men ändå
egentligare är det att säga att du var en
djävulsk människa! Och därför må du
veta: Jag dömer dig till döden genom
drunkning!
För Georg kändes det som om han jagats
ur rummet, och dunsen, då hans far föll
ner på sängen bakom honom, genljöd länge
i hans öron när han kommit ur rummet.
Han sprang utför trappan som om den var
en sluttning och tornade mot hushållerskan
som just stod i begrepp att gå upp och göra
i ordning lägenheten efter natten.
— Jesus! skrek hon till.
Hon gömde sitt ansikte i förklädet, men
han hade redan rusat förbi. Han skyndade
ut genom porten, över körbanan och fram
till floden. Han grep redan i räcket som en
svulten griper efter föda. Som en tränad
gymnast, vilket han under skoltiden varit
till sina föräldrars stolthet, svingade han
sig över. Med allt svagare händer höll han
sig fast och upptäckte en buss mellan
räckets stänger vilken utan svårighet
skulle överrösta hans fall.
—- Kära föräldrar, jag har alltid älskat
er, ropade han sakta och släppte taget.
Just då gick en nära nog oändlig trafik
över bron.
Övers, av TEDDY BRUNIUS.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
