Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Max Walter Svanberg. Av Gunnar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Hellman
skola, ett år i Malmö yrkesskola. 1929—30
reklammålare för en Malmöbiograf. 1931—
32 gick han på Skånska Målarskolan. Tage
Hansson var lärare. Beethoven sade om
Haydn: »Han gav mej lektioner, men han
lärde mej ingenting.» Det är inte ett utslag
av förmätenhet om Svanberg gör ett
parallelluttalande. 1932 hade eleverna
grupputställning: »Max Walter Svanberg
experimenterar i modernism, men har dock
utfört ett sansat och harmoniskt Stilleben
med rödkål.» Det intressantaste är inte
rodkålen utan det lilla välplacerade ordet men.
Rodkålen liknade nämligen rödkål.
Och Otte Skölds målarskola var sig också
lik. Här tecknade Svanberg croquis 1933
och 34, vilket han hade stor nytta av.
Studie lades till studie, handen lydde villigt,
blicken skärptes, linjerna började tala sitt
personliga språk.
Hösten 1934 kom helvetet. Och detta
helvete hette barnförlamning. Vänstra
armen blev förlamad.
En konstnär föds aldrig färdig. Hans väg
går rätt ofta över rödkål och självporträtt
och landskap. Han kan stå och stampa på
samma fläck, söka i olika riktningar utan
att någonsin bli riktigt övertygad om att han
funnit sin väg. Något ligger latent. Han
anar att detta något finns. Ett frö som legat
inkapslat spränger sitt hölje, slår rot,
skjuter ett skott — och ... belt plötsligt slår
detta något ut i blom. Det är bara så. Det
finns en verklighet, som inte bara har med
rödkål och andra stillebengrönsaker att
göra. Det finns också en fantasiverklighet,
något öververkligt — surrealt. Det finns
drömmar, aningar, visioner. Det finns
instinkter. Och det fordras stort moraliskt
mod för att våga följa sina instinkter. Man
vet aldrig vart det bär. Bära eller brista.
Det enda hållbara är den spontana
utlevel-sen. Utkänningen.
Går det att konkretisera en drömpoetisk
drömvärld?
1935 föddes den mera fantasibetonade
tuschteckningen. Fröet slog rot.
Bundenheten vid verkligheten börjar släppa sitt
grepp — förvandlingen av denna verklighet
börjar.
1937 debut i Skånes konstförening. »Av
självporträttet att döma befinner sig
Svanberg i sista stadiet av gulsot. Den stackars
mannen bör mycket hellre måla landskap
som t. ex. den soliga bilden »April» — sol
är utmärkt för hälsan.» — »Det är långt
ifrån något mästerverk, men dess färgklang
stannar i minnet såsom en av de renaste
och mest karakteristiska i de ungas
avdelning.» Och den »stackars» mannen fortsatte
stolt sin väg. Fröet hade slagit rot.
Kritiken vacklar. »Hans styrka är den
säkra och fasta teckningen.» — »Patologiskt
snirklade teckningar.»
Gulsotsporträtt och patologiskt snirklade
teckningar. Den mannen måste
naturligtvis vara själssjuk. Trots det vågade någon
1941 säga att han var surrealist av inre
tvång. Och vi är framme vid kärnan.
Drömmar, visioner, aningar pockar på att bli
konkretiserade. I det fallet kommer man
ingenstans genom att avbilda den yttre
verkligheten. Det gäller i stället att skapa
en ny verklighet, att materialisera
visionen.
1943 bildades i Malmö konstnärsgruppen
Minotaur av de numera kända konstnärerna
Endre Nemes och Adja Yunkers, Max
Walter Svanberg, C. O. Svensson och den
som frottagekonstnär ytterst sensible och
originelle C. O. Hultén. Gemensamt ställde
de samma år ut på rådhuset i Malmö. Och
möttes naturligtvis av illvilja och
oförstående.
I Svanbergs »utveckling» är 1943 ett
betydelsefullt år. Då slutar han att arbeta i
olja och övergår i stället till en
blandteknik-av vaxkrita, tempera och tusch. Blyerts
naturligtvis inte att förglömma. Men det
viktigaste är att han kom fram till en
fullständig frigörelse från allt som hindrat
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
