Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Seneca och Nero. Av Harald Hagendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seneca och Nero
och etiska ideal; han var icke rädd att på
en gång ådraga sig både Caesars och
Pompejus’ ovänskap. Seneca besvarar
invändningen med att sätta ifråga, huruvida Cato
överhuvudtaget bort verka politiskt. När
han tidigare hyllade Cato som den stoiska
idealgestalten, »dygdernas levande avbild»
och »gudarnas skyddsling», då skedde det
just med hänvisning till hans politiska
insatser. Nu förnekar Seneca allt vad han
tidigare lärt. Cato är icke längre ett ideal:
han hade icke framgång och han riskerade
sin trygghet. Tryggheten har för Seneca
blivit förmer än allt annat. Det är, om jag
tolkar det fjortonde brevet rätt, icke blott
en gammal, trött och resignerad man, som
här för ordet. Det är en man, som är rädd —
rädd att framkalla en fara, som han känner
sväva över sig.
Under dessa sista år skriver Seneca
förutom andra, nu förlorade arbeten sitt stora
naturhistoriska verk och moralbreven. Så
tillbragte han sitt otium. Så förverkligade
han, vad han tidigare utvecklat i skriften
De otio. För stoikern öppnar sig, heter det
där, även om han utestänges från statslivet,
en annan form av vita activa. Det finns för
honom en högre ståt än den världsliga: den
i vilken både gudar och människor ha del.
Den staten tjänar man genom forskning:
vetgirigheten är en skänk av naturen.
Tänkarens uppgift ställer Seneca här högre än
härförarens, statsmannens och lagstiftarens.
Och vilket ideal, som föresvävade honom,
uttryckes i de stolta orden om en
intellektuell verksamhet, varigenom en man
»bestämmer gången av kommande sekler och
talar icke endast för ett fåtal utan för alla
människor i alla folk, både de som äro och
de som skola komma».
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
