Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från friluftsmåleriets och nittiotalsromantikens tid. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell
genom den stora skildring, som fil. dr Viggo
Loos på Konstföreningens uppdrag ägnat
dem. Hans bok har blivit en omfattande,
rikt dokumenterad och ymnigt illustrerad
studie, som ger oss en i väsentliga delar ny
eller klarare bild av hela det senare
1800-talets konsthistoria. Frånsett smärre
skärmytslingar med ämnet är boken den tredje
stora rond, som Viggo Loos utkämpat med
1800-talets måleri. Den första slutade med
hans arbete om Carl Skånberg, en välskriven
monografi, som ger en skildring av den kände
friluftsmålarens liv och verk, och nyligen
utkommit i en ytterligare förbättrad upplaga.
Den andra samlade sig kring hans
doktorsavhandling, en mönstring av stora delar av
det europeiska måleriet under 1800-talet med
särskild hänsyn till dess sociala inställning
och betydelse. Man kan förstå att Loos med
denna träning var väl beredd för att tränga
in i och belysa det svenska friluftsmåleriets
historia under dess stora tid på 1870- och
80-talen. Han har också ägt det rätta sinnet.
Dessa målare, som voro till subtilitet
raffinerade då det gällde färger och i sin flyktighet
obeskrivbara stämningar, kunde inte ha fått
en känsligare och mer förståelsefull tolk.
Loos’ skildring är en mönstergill och för lång
tid definitiv framställning av ett stort och
lysande skifte i den svenska konstens och
kulturens historia. Författaren förenar
vetenskapsmannens i detta fall nästan fulländade
kännedom om ämnets alla detaljer med en
betydande förmåga av översiktlig och
varierande beskrivning av det för lekmannen
naturligtvis mycket likformiga materialet,
och han har förstått att presentera det i en
språkligt förfinad och tilltalande dräkt, som
gör det tillgängligt för alla.
Friluftsmåleriets allmänna förutsättningar
och de skiften som föregingo dess genombrott
bli föremål för en klargörande analys.
Tyngdpunkten i framställningen ligger på
sjuttiotalet. Här har författaren uträttat ett stort
pionjärarbete. Han har till stor del själv
samlat stoffet till den serie monografier över
en hel rad hittills föga eller ofullständigt
kända målare, som gör hans bok till en
ovärderlig källskrift för var och en som vill veta
något om denna tid. Många av dessa målare
framstå här för första gången med fullt
gripbara drag i konsthistoriens ljus. Oscar Törnå,
Olof Hermelin, Wilhelm von Gegerfelt, Johan
Ericson höra till dessa. Skildringen av Olof
Arborelius har svällt ut nästan till en liten
bok för sig. Men även de konstnärer, som
varit kända genom tidigare framställningar
såsom Wahlberg och Gustaf Rydberg
undergå här en självständigt genomförd värdering.
En av sina finaste analyser ägnar Loos åt
Karl Hills konst och han lyckas onekligen
giva oss ett annat grepp på denne i förtid
lamslagne, geniale och eruptive
färgromantikers verk.
Svenskarnas förhållande till
Barbizon-sko-lan och till den under deras egen tid
framväxande impressionismen blir föremål för en
mycket klargörande undersökning. Åt den
berömda kolonien i Grez ägnas däremot blott
en avrundande analys, då Loos inte ställt
som sin uppgift att skildra
konstnärsförbundets insats. I stället ger han flera välkomna
bidrag till belysande av några vid sidan av
allfarvägen verkande 80-talisters insats.
Victor Forssell, Adolf Nordling, Mauritz
Lindström, Johan Krouthén och John
Kindborg äro målare, om vilka vi vetat ytterst
litet. De presenteras här med en fyllig serie
målningar och införas i sitt rätta
sammanhang. Förvisso äro även dessa värdefulla
bekantskaper, som man med glädje återvänder
till. Över huvud taget måste det erkännas,
att den konstnärliga genomsnittsnivån stod
högt under friluftsmåleriets tid. Man arbetade
i lycklig samverkan mellan utsökta
färgeffekter och en förfinad känslighet i stor
frihet gentemot motivet utan att dock avbryta
förbindelsen därmed.
Grez-stilen har i Loos’ framställning fått
en förkortad behandling med hänsyn till att
den samtidigt gjorts till föremål för utförlig
skildring i Sixten Strömboms stora verk om
Konstnärsförbundet. Dess hittills föreliggande
första del följer dessa konstnärer under deras
ungdomstid som friluftsmålare. Deras senare
verksamhet i nittiotalets anda skall bli
föremål för undersökning i en kommande volym.
Den nu föreliggande delen är märklig som
monumental dokumentsamling över några
få år i vår konsthistoria. Man får nästan ett
intryck av att författaren helst velat
reproducera hela det historiska sammanhanget och
inte bara lämna en redogörelse för det, Han
har också lyckats giva oss en fyndgruva, som
i detaljernas rikedom väl överträffar allt vad
vi förut äga. Översiktligheten blir
naturligtvis i stället lidande, vilket väl kommer att
ersättas genom den senare volymen, i vilken
man får hoppas att Strömbom skall ge en
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
