Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från friluftsmåleriets och nittiotalsromantikens tid. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från friluftsmåler i et s tid
gripar, äro porträtt ur Sager-Nelsons
mystisk-poetiskt inställda vänkrets. »Fiolspelaren» är
ett porträtt av den finske konstnären Väinö
Blomstedt med hans landsman Werner von
Hausen och den franske poeten Grolleau
skymtande i bakgrunden. Den dunkla,
grönskiftande färgen och kompositionen, i vilken
det förstorade stråkdraget särskilt framträder,
förtjäna verkligen namnet symbolism. Den
svenska publiken var inställd på naturlikhet
och förstod inte Sager-Nelsons tavlor, då de
utställdes i Stockholm 1894. Dock är det i
»En discipel» och »En ung poet» liksom i
»Fosterbröderna» en suggestiv styrka, ett
djupt betydelsefullt budskap om ett själsligt
innehåll, som den svenska konsten inte visat
något motstycke till. Behovet av vänskapens
skydd i den okända värld, i vilken vi äro
utkastade har i »Fosterbröder»
(Nationalmuseum) fått en gripande tolkning som understöds
av den hemlighetsfullt och juvelartat
skimrande färgen. »En ung poet» (Göteborgs
Konstmuseum) utgör ett porträtt av Grolleau
men samtidigt är det en avbild av målarens
inre jag. Av mystikern och symbolisten, som
gömde sig under en skyddande förklädnad
av självsäkerhet och världsmannamässighet,
men i själva verket kämpade förtvivlat med
döden och tiden om rätten att finna ett
konstnärligt uttryck för sitt eget överfyllda inre.
I Gauffins vältaliga skildring får man det
livligaste intryck av den flödande
skaparkraft, som utmärkte Sager-Nelsons liv under
1894. Då sågo de många figurmålningarna
dagen och då skapades också en serie utsikter
och figurscener från Brügge. Den gamla
staden hade en särskild frändskap med
Sager-Nelsons konst och sinnelag därför att
dess halvförgätna fasader, gator och kanaler
hade mycket mer att förtälja än blott det
man kan se med ögonen. Hans stadsbilder
äro starkt dekorativa och kanske mera
talande än de franska landskapen från föregående
år. Figurmotiven från Brügge äro sällsamt
drömlika. Atmosfären ligger tyst och
förtunnad kring dessa gengångare från de
om-ramande gotiska fasadernas tid.
Till de märkliga porträtten från 1894 och
95 höra det demoniska av Werner von Hausen
(Waldemarsudde), det gåtfullt mystiska av
Madame Huot, Ivan Aguélis och
Sager-Nelsons litterära väninna, och det
renässans-artat ståtliga av Christian Erikssons franska
maka, den överjordiskt sköna Jeanne
Tram-court (båda i Thielska galleriet).
För att förstå Sager-Nelsons
färgbehandling bör man gärna betrakta det stilleben med
violer och konvaljer, som han målat i en
harmonisk stund i Paris under sitt stora år,
1894 (avb. i en utmärkt färgreproduktion i
Gauffins bok). Bukettens violetta, ljusgröna
och vita toner lysa som ett smycke ur den
dunkla, gröna fonden. De klangfulla
kontrasterna överträffa i skönhet till och med
frilufts-målarnas färgskimrande blomsterängar.
Samma dunkla grundackord härskar i
figurmål-ningarna men varieras mellan välljud och
disharmoni allt efter de avsedda
stämningarna. Färgen står slutligen liksom komposition
och motiv i det inre livets tjänst.
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
