Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En gång en höst. Av M. Gorkij. Från ryskan av Greta Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. Gorkij
hjärta, mycken grämelse, dumhet och
smuts, som utgjort dess bottenslam allt
intill denna natt. Natascha fortsatte bara
att småprata med mig.
»Det räcker, min lilla vän, gråt inte mer!
Det är bra! Gud give att du ska komma på
fötter igen och åter få en plats», och så
vidare.
Och hela tiden kysste hon mig häftigt,
många gånger utan att räkna.
Detta var de första kvinnokyssar, som
kommit mig till del i livet, och det var
också de bästa kyssarna, ty alla
efterföljande har kostat förskräckligt mycket och
har absolut inte gett mig något.
»Ja, men tjut då inte så, din dumsnut.
Jag ska ordna något för dig i morgon, om
du inte har nånstans att ta vägen», hörde
jag liksom i en dröm en tyst övertalande
viskning.
Tills dagen grydde låg vi i varandras
armar.
Men när det ljusnat, kröp vi fram under
båten och gick till staden. Sedan tog vi
adjö av varandra som två gamla goda
vänner och möttes aldrig mer, trots att jag
under ett halvårs tid i stans alla hålor sökte
min älskvärda Natascha, med vilken jag
tillbringat ovan skildrade natt en gång en höst.
Om hon redan är död — hur skönt skulle
det förresten inte vara för henne — må
hon då vila i frid. Men om hon lever, må
då friden bo i hennes själ! Och må icke
medvetandet om hennes djupa fall vakna i
hennes sinne, ty detta skulle vara ett
överflödigt lidande till ingen nytta.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
