Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gustaf II Adolf i det samtida jesuitdramat. Av Folke Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolf i det samtida jesuitdramat
bladet till tidningen för den 13 oktober
år 1631 med följande ord: »Ett
märkligt omen vid uppförandet av en
jesuitkomedi i Hildesham (!) i Tyskland
sistlidna juli.» Själva berättelsen återfinnes på
sid. 8—9 och har formen av ett osignerat
brev från Frankfurt daterat den sista
juli 1631. Den lyder i översättning:
»Jesuiterna i staden Hildesheim hade
författat en komedi, som de själva funno
stort behag i. Då de voro övertygade om
att den ej skulle förlora något av sin glans
om den bleve allmänt känd, anhöllo de om
tillstånd att uppföra den på torget framför
katedralen. Detta beviljades.
Bland de mellanaktsspel som uppfördes
var ett i vilket två förnämligt utstyrda
ryttare till häst visade sig för åskådarna.
Den ene föreställde den svenske konungen
Gustaf II Adolf och den andre greve Tilly.
Så snart den senare hade fått syn på sin
motståndare närmade han sig denne och
började göra honom häftiga förebråelser.
Tilly frågade kungen hur han hade vågat
sätta sin fot på tysk jord utan kejsarens
(Tillys herres) tillstånd. Och icke nog
därmed, stick i stäv mot alla gudomliga och
mänskliga lagar hade han även understött
rebeller mot deras suveräne furste och herre.
Kungen försvarade sig ganska lamt. Tilly
blev då rasande och sade till honom att
genast packa sig iväg, annars skulle han,
Tilly, behandla honom och hans män på
samma sätt, som han behandlat danskarna1.
Vid detta tal blev den svenske kungen så
upptänd av vrede att han satte sporrarna i
hästen för att rida fram mot Tilly —
meningen var nu, förstår du, att de båda skulle
avfyra sina pistoler mot varandra och
därefter utkämpa en strid i vilken den svenske
kungen, då han märkte att han var den
svagare, skulle taga till flykten men
upphinnas av Tilly och bli tillfångatagen.
Därefter skulle en segerfest firas.
1 Här åsyftas Kristian IV:s svåra nederlag vid
Lutter am Barenberge i aug. 1626.
Titelblad till nr 43, jör den 13 okt.
1631, av den i London utkommande
veckotidningen.
Separata titelblad användes som våra
dagars löpsedlar och uppsattes på offentliga
platser och byggnader.
Hertigen av Rutland, Belvoir Castle.
Nu bar det sig emellertid inte bättre än
att den uppgjorda planen ej följdes,
emedan kungen av Sverige avfyrade sin pistol
(av misstag) mitt i ansiktet på Tilly. Denne
blev så förbluffad att han ramlade av hästen
och blev liggande på marken, som vore
han död. Pjäsen fick sålunda ett alldeles
oväntat slut under ljudliga skrattsalvor
från protestanterna, vilka utgjorde
majoriteten bland åskådarna, men till djup sorg
för jesuiterna, vilka betraktade det
inträffade som ett mycket dåligt omen.
Då den »svenske kungen» hade dragit
sig tillbaka till jesuitkollegiet fick han
kraftiga förebråelser för sitt usla uppträdande,
och då han icke, vare sig i ord eller åthävor,
visade tillräckligt djup ånger över vad han
hade ställt till, blev han på rektors
befallning kastad i fängelse, eller rättare sagt ett
mörkt hål, för att sona sitt brott.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
