Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - T. S. Eliot. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Stolpe
studier som hans uppgörelse med Irving
Bab-bits humanism. I »Murder in the Cathedral»
ger slutkören ett majestätiskt uttryck för
Eliots kristna syn. Och i ärkebiskopens stora
predikan ger skalden en bild av den heliga
människan, martyren. Hon dör icke på grund
av en önskan att dö martyrdöden eller att
bli helgon; detta vore själviskhet och
ärelystnad. »En martyr eller ett helgon utköras
alltid av Gud, av hans kärlek till människorna,
för att varna dem och leda dem och föra dem
tillbaka på hans vägar. Martyrskapet beror
aldrig av en människas vilja; den sanne
martyren är endast ett Guds redskap, han har
förlorat sin vilja i Guds vilja, nej, icke
förlorat den utan funnit den, ty han har blivit fri
genom att underkasta sig Gud. Martyren
begär icke längre någonting för egen del, icke
ens martyrskapets ära.» Den heliga
människan har befriat sig från tidens bojor genom
att utplåna sig själv, finna sin högre identitet
i Gud. Detta är det stora tema, kring vilket
Eliots mogna diktning och spekulation
ständigt kretsar. Hans essayer visar, hur han från
denna utgångspunkt ser på samhällets,
diktens och kritikens uppgifter. Han är
alltigenom en metafysisk diktare, som konsekvent
opponerar mot den efternaturalistiska
tidsålder, i vilken han placerats, och som icke
intresserar sig för något annat än den andliga
verklighet, vilken nästan all samtida diktning
förnekar.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
