Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scenbild ur »Johanna från Lothringen)).
Dramaten, Stora scenen.
Från Stockholms teatrar
Av Holger Ahlenius
FÖRUNDERLIGA makt som konstnärn
äger!» Det gamla Tegnér-ordet rann mig i
minnet och fick sin spontana tillämpning på
teaterns konst vid framförandet av Maxwell
Andersons Johanna från Lothringen, som blev
den nya säsongens glansfulla upptakt på
Dramaten — nu under Ragnar Josephsons
ledning. En teatertrupp, som repeterar ett
drama om Jeanne d’Arc och därvid får
tillfälle att växelvis gestalta och diskutera den
alltid lika förbryllande, lika förtrollande
episoden i Frankrikes historia — själva greppet
är varken nytt eller originellt. Det är oss
välbekant från Pirandello och från Thornton
Wilders »Vår lilla stad». Inte heller har den
amerikanske dramatikern dragit fram några
märkligare nyheter i fråga om Johannas liv,
som på ett avgörande sätt kunde skilja hans
helgonfigur från Schillers eller Shaws. En
liten nyhet finns där i alla fall: den spelade
säkerhet, som bondflickan Johanna lär sig
av en ung bror och som sedan hjälper henne
att övervinna misstro och motstånd hos
denna världens store. Stycket kommer så
att handla om hur en född liten skådespelerska
först upptäcker, sedan utnyttjar sina gåvor
och sin makt samt, på ett mer utvärtes plan,
om hur en yrkesskådespelerska brottas med
sin roll. Det blir inte bara ett spel i spelet
utan ett spel i spelet i spelet.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
