Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
Scenbild ur »Antigone».
Hans Stràåt—Erie Strandeli—Brita Billsten—Åke Clæsson—Änne Lindahl.
Dramaten, Lilla scenen.
lare han är, gått en medelväg: maktbegäret,
härsklystnaden, självhärligheten fanns där
men också statsklokheten, rättskravet,
principfastheten, och de senare tjänade att
rationalisera de förra. Det var en alltigenom
modern tolkning, som tog fasta på vad vi
numera vet om den mänskliga naturens
samman-satthet, och den förnämliga prestationen
mattades bara något mot slutet, när det gällde
att ge uttryck åt ånger och förtvivlan över
sonens död, över konsekvenserna av det egna
övermodet.
Uppburet av sådana krafter och
överströmmande av oförgätlig poesi i Hjalmar
Gullbergs sköna tolkning fick Sofokles’
sorgespel om den aldrig avslutade tvekampen
mellan statsraisonen och det enskilda samvetet
ett budskap till oss som aldrig tillförne,
framstod lika oemotståndligt levande, lika friskt,
lika eggande aktuellt som den dag för
två-tusentrehundraåttionio år sedan då det först
framfördes i det gamla Hellas. »Förunderliga
makt. . .» Och då den gamle körledaren med
skälvande gubbhänder dragit skynket över
den döde Haimons ansikte och framsade sina
eftertänksamma slutord: besinning, tyckte
man sig bevittna själva ^kristallisationen,
själva födelsen av en hel kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
