Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 / 150 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kinesen bland dovhjortar. Ur »Samtal med Einar Jolin». Av Eugen Wretholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kraniet av en hjort. 1946.

En skymt av Kwannon,
barmhärtighetens gudinna, i förening med ljudet av
hustruns röst leder oundvikligen tanken till
»Dam i svart» och jag ber målaren ge mig
sin egen analys av detta huvudverk.

— Det var den intressanta motsättningen
mellan öst och väst, mellan den kinesiska
och den europeiska kvinnan som fascinerade
mig. Det mjuka linjespelet i den kinesiska
målningen kontrasterade så verkningsfullt
mot den europeiska gestaltens stränga
vertikaler.

I denna bild, liksom i många av mina
senare målningar, har jag använt en
tämligen begränsad färgskala med några få
inslag av stark färg i motsats till vad som var
fallet i mina tidigare arbeten, där de starka
färgerna var mera jämnt fördelade över hela
bildytan. Här står svart och grågröna toner
mot den kinesiska målningens varmare
nyanser i brunt. Jag har funnit att min
senare metod ger möjligheter att samtidigt
ernå en stark färgverkan och åstadkomma
en harmonisk bild.

Som slutvinjett en episod belysande
Jolins betraktelsesätt. Han hade vandrat
igenom den stora Wienutställningen,
beundrat Rembrandt och Vermeer van Delft.
På utgående stötte han ihop med professor
Strömbom, som bad honom sitta ned och
prata en stund i den senares ämbetsrum.
När Strömbom frågade vad han tyckte om
utställningen pekade Jolin på en kinesisk
målning, värderad till ca fyrahundra
kronor, som hängde i rummet, och svarade:

— Visst fanns där många vackra saker
men ingen som den där!

Därmed ville Jolin ha sagt ungefär så
mycket som att ett gott konstnärligt
uttryck för en högre och mognare kultur ger
honom mera än aldrig så geniala skapelser
härrörande från det i hans ögon omogna
och barbariska Västerlandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>