Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Pont du Gard. Av Gunnel Vallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pont du Gard
Av Gunnel Vallquist
EN som en solig majmorgon
kommit bilande eller cyklande vägen från
Avignon till Nimes och nått Gard, en liten
biflod till Rhöne, skall aldrig glömma den
syn som där mötte honom. Högt över
flodens gröna vatten spänner sig ett mäktigt
byggnadsverk, en bro bestående av
valvbågar i tre våningar. Århundradena, nej,
årtusendena, har skänkt den en
oförliknelig patina: i solljuset skimrar den som guld
mot den klarblå himlen. Tystnaden är
nästan fullständig; flodens brus där nere i
djupet blandar sig med näktergalarnas sång
i den intensiva grönska, som kläder
sluttningarna. Man känner sig stå inför något
av evighet — en jordisk spegling av något
som inte hör jorden till.
Till nyligen var bron knutpunkt för en
mängd viktiga stråk, men lyckligtvis har
den ständigt ökande landsvägstrafiken
förlagts till en nybyggd bro någon kilometer
österut, vid Remoulins, vilket dels
undanröjt lastbilarnas hot mot den gamla brons
hållfasthet, dels förunnat platsen den
välsignade tystnad, som man är tacksam att
finna överallt, där seklernas egen stämma
gör sig hörd. När man ser efter vart de
olika vägarna bär, förstärks ytterligare
känslan av att stå på historisk mark:
Avignon, den stolta och sköna påvestaden
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
