Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olle Svanlund. Romantiker och kolorist. Av Gösta Lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta
Lilja
K ylle. Blyerts. 1946.
hembygdsmålare som alltid löper faran att
stanna i växten. Men det är inte hela
sanningen. Förtrogenheten kan också bli en
kvalitet.
Belysande för situationen var ett samtal
jag hade för något år sedan med en skånsk
målare på besök i Paris. Han var från
tidigare studieår i början av 30-talet väl
förtrogen med den franska konstsmaken. I
allmänhet, menade han, borde våra målare
mera tänka på att utveckla sin personliga
stil och lära ett eget måleriskt språk, innan
de som nu hals över huvud reser till Paris
och Iår sig måla efter franska förlagor.
Mötet med den rikt differentierade franska
konsten måste bli på ett helt annat sätt
befruktande, när målaren hjälpligt lärt
konstens hantverk och blivit medveten om
sin konstnärliga vilja. Eftersom romantiken
292
har gått nordborna i blodet borde våra
målare söka ett starkare konstnärligt
uttryck för händelser, atmosfärer och
människor med vilka de är förtrogna sedan
barnsben, menade denne målare vars stora
ambition det var att finna en form som
täcker ett sådant innehåll. Den »dynamiska»
växelverkan mellan varandra täckande
form- och innehållskvaliteter belyste han
med att nämna så väsenskilda målare som
Bonnard, Picasso, Karl Isakson och Niels
Larsen Stevns. I Stevns’ ålderdomskonst
har Olle Svanlund — så heter målaren —
aldrig upphört att beundra dess
fullkomliga syntes av djup religiös känsla och ett
omutligt konstnärligt språk.
När vi en dag letade efter någon souvenir
på den parisiska loppmarknaden var det
typiskt för Olle Svanlund att han fastnade
för ett i ben skuret, oansenligt krucifix,
ett i sin krampaktiga form uttrycksfullt
arbete från länge sedan. — Även om Olle
Svanlund främst synes vara inriktad på ett
landskapsmåleri med nordisk natur som
motiv, kan man ställa människans anlete
och gestalt som symbol för hans konst.
När Olle Svanlund (född i Asarum,
Blekinge, 1909) nittonårig reste till Berlin var
det för att utbilda sig till reklamtecknare.
Studierna vid en reklamskola väckte också
intresset för konsten i vidare bemärkelse,
men än så länge hade han ingen möjlighet
att helhjärtat ägna sig åt den. Kanske
bidrog hans vaknande konstintresse till att
han sökte sig till Paris för att där under de
följande tre åren, 1929—31, fullfölja sin
utbildning. Sitt uppehälle under dessa
parisiska läroår — fyllda av de intensiva
upplevelser som traditionellt hör till en
konstnärsbiografi — förtjänade Olle Svanlund
genom praktiskt arbete på ett
konsttryckeri. För den korta tid han sedermera var
verksam som reklamman har bekantskapen
med Fernand Léger, hos vilken han
arbetade några månader, haft en viss betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
