Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kalmaritisk kulturmiljö. Av Manne Hofrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manne Hofrén
A. T. G eller stedt, S kär går ds j akt i
Kalmar hamn. Akvarell omkr. i8yo
i Kalmar Konstmuseum.
oratoriet Försonaren på Oljeberget m. m.
Om det tidigare 1800-talets musikintresse
vittnar det förhållandet, att en
musiktidskrift här utgavs på 1820-talet, Läsning
uti musikaliska ämnen, med den från
trakten bördige tonsättaren Hildebrand
Hildebrandsson som redaktör och Pehr Ahlqvist
som utgivare.
Om man frånräknar den blide idyllikern
på Ebbetorp, gustavianen Jon Carl
Linnerhielm, är de nordiska fornsagornas tecknare
och den förste historiemålaren av
mästar-klass, Carl Wahlbom, den konstnär som
den kalmaritiska konsthistorien kan räkna
som sitt första stora namn. Carl Wahlbom
var kalmarson, född 1810. Hans motivval
som konstnär, forntid och historia, låg ju
i tiden, men kanske hade historiens
vingslag, som i så rikt mått susade kring hans
fädernestad, gjort Wahlbom särskilt
mottaglig för de götiska tendenser, med vilka
han fick kontakt genom Per Henrik Ling.
Han vill också gärna tänka sig att barna-
årens upplevelser av det öländska alvarets
hästhjordar bidragit till hans konstnärliga
förmåga att i färg och teckning skildra
hästar i vila och rörelse — liksom fallet
väl var med Nils Kreuger. Wahlbom och
Kreuger, hästarnas speciella skildrare i
svensk konst, voro båda kalmarbarn.
Düsseldorffskolans stora namn, Carl
d’Uncker, tillhör också i viss mån stadens
konsthistoria — hans mor var kalmardotter
och själv understöddes d’Uncker
ekonomiskt av sin frände, tobaksfabrikören
Sundberg, med vilken han senare stod i livlig
brevkontakt. Den Sundbergska släkten
stod f. ö. vid denna tid i spetsen för det
kalmaritiska kulturlivet, och detta gäller
särskilt om fabrikören och rådmannen Carl
Sundberg — det hände inte mycket i 50—
60-talets Kalmar utan att »rådman
Sundberg» var med. Jämte svågern Carl Gethe
var han den drivande kraften i 60-talets
högtsyftande teaterbolag, han stiftade
stadens första konstförening, de första
sång-och musiksällskapen och var
skarpskytterörelsens centralfigur. Vid denna tid tillkom
också föreningen Dryaden, avsedd att verka
för stadens prydande med planteringar, en
förening som ännu existerar men numera
för att åstadkomma offentliga konstverk i
staden. Svågrarna Sundberg och Gethe voro
också centrum i småstadens glada och
musikaliska ordensliv. Carl Sundbergs namn
representerar en borgerlig kulturgärning
av betydande mått.
Själv hade Carl Sundberg konstnärliga
anlag men hans böjelser åt detta håll fick
vika för tvånget att fortsätta faderns
verksamhet att tillverka snus och tobak. Hans
syster, Christine Sundberg, fick dock gå
konstnärsbanan, blev på 60-talet den första
kvinnliga eleven i Konstakademien och var
tidvis Höckerts lärjunge; efter studier i
Düsseldorff hamnade hon i Paris, där hon
sedan huvudsakligen var bosatt och avled
1893. Hennes långa utomlandsvistelse
gjorde Christine Sundberg alltför litet känd
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
