Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Arvers och hans sonett. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvers och hans sonett
hon aldrig sett skrivet; därför kunde det
hända att hon sade kollidor i tro att det
hette så. Då uppsköt Arvers sin död. Han
tyckte det var nödvändigt att först klara
upp detta. Han blev alldeles klar och redde
ut för henne, att det hette korridor. Sedan
dog han. Han var en diktare och hatade
det ungefärliga; eller kanske var det för
honom bara fråga om sanningen; eller det
störde honom att som sista intryck ha
med sig, att världen gick vidare så vårdslöst.
Det kan man nu inte längre veta. Man skall
bara inte tro att det var pedanteri. Annars
skulle samma förebråelse drabba den helige
Jean de Dieu, som just som han skulle dö,
for upp och lagom lyckades skära ned en
som nyss hade blivit hängd i trädgården och
om vilken vetskapen på ett underbart sätt
trängt in i hans dödskamps slutna spänning.
Också för honom var det bara fråga om
sanningen.»
Det är en diktares nekrolog över en annan
diktare, som levde för eftervärlden den
korta stund då han gestaltade exakthetens
apoteos i fjorton rader.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
