Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pierre Olofsson. Av Patrik Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patrik Reuterswärd
Umbria. Litografi. 1947.
riktnings senaste manifestation,
utställningen »Konkret» på Galerie Blanche, mars
1949, notera vissa svårigheter att förstå,
trotS att viljan till förståelse var starkare
än någonsin. Den förvirring såväl som den
respekt som denna utställning åstadkom
kan delvis skyllas på de med facktermer
tungt belastade artiklar i Prisma och
Konstrevy, som Olle Bonniér i förväg preparerat
allmänheten med. Dessa ganska invecklade
teorier såväl som katalogförordets
kortfattade presentation av desamma, räckte
liksom inte till när det gällde att applicera
dem på de utställda tavlorna.
Recensenterna begränsade gärna sina omdömen till
mer eller mindre dekorativa aspekter, som
»klarhet» och »subtilt nyanserade färger»
hos Bonniér, »virilt kärva former» hos
Pehr-son samt »färger med mycket glad friskhet»
för Olofssons del. Även om dylika
synpunkter kunna verka oförenliga med
konstnärernas teorier, äga de dock ett visst
samband med det synsätt som dessa målare i
praktiken visat. Detta gäller framförallt
Pierre Olofsson, som här närmare skall
behandlas.
Pierre Olofsson är son till en
svenskamerikansk målare och född i Paris (1921),
men är i övrigt stockholmare. Efter avlagd
realexamen började han som sextonåring
vid Otte Skölds målarskola. 1938 kom han
in vid Konstakademien och stannade där
i fem år. Bland de kamrater han här mötte,
återfinna vi flertalet av namnen från Färg
och Formutställningen. Främst må Lennart
Rodhe nämnas. Genom att denne redan
hade ett par års lärotid hos Vilhelm
Lundström i Köpenhamn bakom sig, var han
i erfarenhet något före de andra
akademieleverna. Han kan också betecknas som
initiativtagaren till denna grupps
konstnärliga nyorientering.
För Olofssons del tog den sig uttryck i
en nedbrytning av hans i allmänhet
romantiska motiv i bildmässigt lödigare
formelement, vilka han sökte foga samman i en
högre, rent målerisk enhet. För att uppnå
denna lämnade han snart de individuella
motiven och övergick till ett hopsamlande
av motivfragment från olika håll, vilka
sammantagna kunde rymma stämningar av
ganska allmän men samtidigt mera
målerisk natur. Så tillkommo stämningsbilderna
Blå promenad, Saluhallen, Stationen,
Utanför stån (1946). Det sistnämnda arbetet
som sedermera omarbetades till en mycket
uppskattad litografiserie, må räknas som
konstnärens främsta verk från denna tid.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
