- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
409

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hallands kulturella förutsättningar. Av Albert Sandklef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hallands kulturella förutsättningar

vad vi vant oss vid här i landet. Men låtom
oss inte förfalla till att bedöma böcker efter
upplagornas storlek. Folket i Simlångsdalen
är ett pärlband av sagor och sägner, av
släkttraditioner och historier, en skildring av
folklivet i Simlångsdalen sådant det
fladdrade och lyste för den unge romantikerns
fantasi vid senaste sekelskiftet. Kanske hade
han aldrig fått modet att skriva, än mindre
att trycka, boken, om inte sagoförtäljerskan
från Lövens långa sjö hade lyckats så väl
med sin saga.

Rebellerna är den unga arbetarrörelsens
stora epos. Men det är inte ur den
synvinkeln jag tänker skärskåda det här, utan
nerifrån min halländska utsiktspunkt. Om
vi då konstatera att första delen, Bonden
och hans son, är en direkt fortsättning av
Folket i Simlångsdalen, men mera realistisk,
och att Staden vid havet är nästa del i
romancykeln, så ska läsaren inte bli rädd
för det. Vilken del som helst kan läsas för
sig. Och nu ta vi fram Staden vid havet. Där
möter ett myller av folk alltifrån stadens
hetär, Vanta-Lovisa, till stadens konsuler,
prosten, borgmästaren och landshövdingen.
Där var sjömannen Tambulon, alla sjömäns
okrönte kung, som varit borta så länge att
alla trodde han var död. Så kom ett brev
att han drunknat i Shanghaj. Hans gamla
mor grät en skvätt och anmälde dödsfallet
till prosten, som ställde om själaringning.
Just då kom en lång sjöman genom Norre
port. »Vem ringer dom för i dag, maj
frennd?» sa han till en pojke han mötte. »Jo»,
sa pojken, »det är visst för Tambulon». Då
fick sjömannen brått till kyrktornet, och
plötsligt stod han som en levande
gengångare framför den ringande
kyrkvakt-mästaren, som ville sjunka ner igenom
tornluckan, men på den stod sjömannen och
ringde själv. Han ringde så länge han gitte,
och när han ringt en timma började folket
fråga sig vilken storman som dött. Var det
landshövdingen? Eller kungen själv? Eller
kanske drottningen? Borgmästaren kom i

sorgparad till prosten. Men prosten visste
bara att Tambulon var död, och så gingo de
båda till kyrkan. Då hade Tambulon
tröttnat och steg just ned för trappan, där han
glatt hälsade notabiliteterna. Herrarna
gladdes att majestätet levde, men prosten
resolverade att nästa gång Tambulon
drunknar i Shanghaj får han ingen själaringning,
för nu hade han fått ut den i förskott. — Så
gick Tambulon hem till sin gamla lama mor,
som han tog på ryggen och bar till en
sjömanskrog, så hon skulle få vara med om den
hemkomstfest han gjorde för sina vänner.
Där blev en fest som det talades om länge.
— Så var det konsul Antonson som såg till
att alla på hans ritkontor stodo som tända
ljus så länge han var inne. Och när han kom
till landskansliet på residenset sutto
kanslisterna vid sina bord. »Stig upp när konsul
Antonsson kommer» röt han, och alla
sprungo upp som stålfjädrar. — Och där
var Carl Gustaf Adolf Oskar Fredrik
Augustusson, skomakarmästare och
gar-vare, som fått sina namn efter de svenska
kungarna, utom Erikarna, för hans far
gillade inte att Erik XIV gifte sig under
sitt stånd. — Det är en strålande krönika,
allt utom torr. Den är full av liv, av levande
okynniga, syndiga människor; av bra och
dåliga människor, av högfärdiga och
ödmjuka — ett rikt galleri, rikt som livet
självt.

I den vackra boken om Halland — Meijels
förlag 1945 — har Fredrik Ström skrivit en
rad essayer om kända hallänningar. Det är
levande och personliga porträtt, personliga
som urvalet. I Schwabs Sverige-verk skrev
Fredrik Ström texten om Halland, en
ståtlig beledsagande text till Schwabs
färg-gnistrande bilder, men en högst självständig
text. Det var två konstnärer, som sågo på
ett rikt skiftande landskap genom två
livliga, rörliga men högst olika temperament.

Jag ska inte fortsätta så att detta blir
en katalog. Vare det nog sagt att Fredrik
Ström är i högsta grad aktuell i Hal-

409

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free