- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
456

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Björn Trägårdh. Av Teddy Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tedcly Brunius

att förstärka färgkraften. Men de är inte
bara intressanta som arbetsdeklarationer.
Här firar Björn Trägårdhs
hantverksskicklighet mer än någonsin triumfer. Man följer
hans effektiva modellering genom
penselföringen och raffinerade inkomponering i
bildytans snäva begränsning. Beträffande
dessa arbeten var kritiken entydig i sina
omdömen.

Den andra utställningen i Stockholm som
Björn Trägårdh haft under 40-talet — på
konstsalongen Samlaren hösten 1948 —
var av delvis annan karaktär. De stora
dukarna var här rent abstrakta. Den stiliserade
verklighetsåtergivningen hade han övergett.
Nu laborerade han med plan och ytor i
koloristisk balans. Dessa abstrakta verk i
stort format har en dov färghållning. Denna
omsvängning i Björn Trägårdhs måleri efter
mitten av 40-talet kan knappast betraktas
som en eftergift för modeväxlingen i det
unga svenska måleriet genom »de unga
gotikernas» frammarsch. Björn Trägårdh
använder inte deras främsta stilmedel, de
optiska illusionerna och flertydiga
gestaltningarna. Han är aldrig »konkret», utan
abstrakt konstruktiv på ett sätt som
påminner betraktaren om hans
konsthantverksinsatser. Han är en koloristisk
formbyggare i dessa verk.

För den som stod avvaktande inför den
geometriska mönstringen fanns ett inre
rum med småskisser i olja som anknöt till
arbeten i litet format från den tidigare
utställningen. Det var bilder från franska
fiskehamnar i blått och djupgrönt delikat
inkomponerade i liggande rektangel. Här
fanns fint uppfattade stilleben med räkor
och döda fiskar som fängslade genom sin
verklighetsnärhet i säregen kontrast till
de abstrakta konstruktivt upplagda
kompositionerna. Frågan är om inte dessa
små arbeten i flödande färg och med
omedelbar sinnlig friskhet utgör ett steg
vidare i Björn Trägårdhs konstnärliga
livslinje.

Det kan nog sägas att Björn Trägårdh
inte bemötts i vårt land som han är värd.
I viss mån är det omständigheternas och
hans eget fel. Varje gång han framträtt har
han kommit med något nytt. Man har
kanske mest lagt märke till de nya kostymerna
i hans konstnärsskap. Men om Björn
Trägårdh någon gång samlade sig till en
retrospektiv utställning — vilket man hoppas
skall ske inom en överskådlig framtid —
skulle det, som såg ut som tillfälliga kast
och utvikningar, framstå som klart
motiverade stadier i en utvecklingsgång
»udenom». Han är en outsider som är sig själv
ständigt trogen genom sökande efter nya
uttryckssätt innan han riktigt konsoliderat
tidigare nyvinningar. Han har varierat det
abstrakta och hantverkskonstruktiva med
det frodigt naturskildrande i en
temagenom-föringens regelbundenhet. Genom sina
direktförbindelser som parisare har han blivit
en tillgång i den anhopning av stilar som
präglat 40-talets måleri. Att denna
utvecklingsgång ännu inte rättvist speglats i
svenskt konstliv är ganska beklagligt.
Måhända skulle inte bara han gynnas om han
i fortsättningen kunde få bättre
utställnings- och avsättningsmöjligheter och om
hans kontakt med svenskt konstliv blev
intimare. Det är dock inte så lätt
förverkligat för en målare som anser sitt hem ligga
i Frankrike. Björn Trägårdh löper risken
att som sin avlägsne släkting Carl Trägårdh
få en stor del av sin produktion gömd i
fransk privatägo.

Ett intimt studium av hans konst fordrar
upptäcktsresor. Ett sådant studium är
dock värt mödorna. Inte bara genom sin
facetterade utvecklingsgång och sitt
ombytligt intellektuella experimentlynne är
han värd ett studium utan även genom sin
formfasthet, sin frodiga bildrikedom och
hantverksskicklighet — vilket är
mångtydiga och vaga ord inför en arbetsinsats
för vilken konstnären tagit stora risker och
valt det osäkra före det säkra.

456

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free