Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fem stycken om grönskan. Av Folke Isaksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FFM STYCKEN OM GRÖNSKAN
Av FOLKE ISAKSSON
här
nu börjar grönt leva
och sommarn vinkar redan med sina
vingar
värmen klättrar uppför årets stege
och det svindlar
och ingenstans doftar vindarna som här
här är också gatorna blanka och tysta
här kan jag stiga ut till min längtan
vi möts tar ihand
så går vi ut på strandesplanaden
och björkhängen stryker över våra
ansikten
för borta är det
nu är natten
natten är vattenbrus och skum
är kort och glömskesnart —
och gråhets mönster tvinnas in
inte kan med rädda toppar fingra
och aldrig drar de gamla tonerna hos oss
å vi ska riva i stora stycken
men låt regna genom spindelvävsslöjorna
och låt stänka ljus till dej i mörker
så nya gator vecklas framför dej
så nya ansikts stigar
så ska vi sova till minne och sorg
utsiktssyn
här ovan trädens nygröna kronor
ser jag flaggorna fladdra i regnvind i
denna dag
och vattnet rinner med skumblom på
ytan
som om flodernas sommar redan
kommit —
från fönstret ovan människor och ekar
hör jag världens och vindarnas sus
innan mörker
vind är ljum
röd sjunker i skimmer sol
och guldflöde svävar dallrar
berg och ås blå långa rygg och rygg
då rinner sorg och sakta vemod
virar kväll i saknads mörkblå
raka lyssnadsstilla nakna träden alla
horisontens tallar svartnar emot natten
var då tyst att stillhet vaggar till stillhet
lägg tunga tung
öppna örons dörrar utan buller
så spelar
smeker natten i dej tystsorgsregn
och blunda blunda
dag och sommarljus
du frågar —
blåser regn bort
och regnet blåser bort
vind jagar skyarna
det är stora hetsjakt och tafatt
vindlejon river ulliga dimdjur i stora
stycken
det är som slita sönder tyg som redan har
revor
och det går mycket fort
redan glittrar våta marken
solstrål redan genom ögonfrans
sommarn springer redan in till oss i
skogen
— och talar med vindarna att stanna
då växer lugn violblå i ditt öga
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
