Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof E h n m a r k
kan resenären, med den inbjudande
silhuetten i minnet, irra omkring en god stund,
förgäves sökande den riktiga staden och
dess pulserande liv. Hoppfull styr han in
på Köpmangatan, men där finner han inga
köpmän och inga butiker, lika litet som han
finner skomakare på Skomakargatan. Han
finner bara gator, kantade av en- och
tvåvånings trähus med små täppor omkring
eller omgivna av obebyggda tomter, skjul
och upplag. Men sneddar han tillräckligt
åt höger, så öppnar sig snart Storgatan för
honom, och då har han nått till Luleås
stora kroppspulsåder. Bred och rak, med
dubbla körbanor och planteringar (eller på
vintern snödrivor) däremellan,
förkropps-sligar Storgatan det Luleå, som är urbs,
staden. Här finns butikerna och biograferna,
telegrafen och bankerna, stadshuset och
läroverket, och i förlängningen via
länsmuseet och stadsparken skymtar man det
björkomhägnade residenset, som med sin
gula fasad och sina flyglar i norrbottnisk
herrgårdsstil bildar fonden västerut.
Det finns också andra drag, som ger
Luleå en säregen aspekt. Det är en stad som
växer och växer snabbt. Det gör väl andra
städer också, men Luleå har den egenheten
att föröka sig s. a. s. genom knoppning.
Den egentliga staden, staden på udden,
förblir i stort sett som den varit. Där finns
alltså tomter, som inte bebyggs, och
smågator med låga trähus, som kan drömma i
fred utan fara för moderniserande ingrepp.
Där händer inte mycket. I stället växer det
upp nya stadsdelar långt från centrum,
t. o. m. med skog emellan. Det är NJA,
Norrbottens järnverk ute på Svartön, som
har åstadkommit och ytterligare skall
åstadkomma den stora folkökningen, och det nya
befolkningsskiktet bör givetvis få sina
bostäder i närheten av arbetsplatsen och alltså
långt från den gamla stadskärnan. Luleå är
redan nu tre eller fyra skilda städer.
Utvecklingen har varit mer eller mindre
ofrånkomlig, men det skulle vara beklagligt, om
stadsudden också i fortsättningen
försummades för de nya stadsdelarnas skull. Där
finns dock redan ämbetsverken och det
kommersiella huvudstråket, där borde ett
verkligt city byggas upp. Kanske blir det bättre,
när den beslutade och efterlängtade
älvbron äntligen kommer till stånd och skapar
en ny pulsåder längs stadsudden mellan
Storgatan och Södra hamnen.
Södra hamnen — där är åter en företeelse
som gör Luleå till en stad för sig.
Segla-tionstiden i de nordliga
Bottenhavshamnarna räcker visserligen bara mellan maj
och november, men under den tiden går det
i stället desto livligare till, och Luleås
speciella livaktighet har givetvis sin grund i
malmskeppningen. Södra hamnens kajer har
kanske inte fler förtöjda båtar att visa upp
än andra norrländska hamnstäders, men
ute på redden finner man det som Luleå
är ensamt om. Där ligger malmbåtarna från
alla sjöfarande nationer, ibland upp till
dussinet eller fler, väntande på sin tur att
få lasta vid Svartöns malmkaj, där
järnvägen från de lappländska malmfälten och
gruvorna mynnar ut. Även stadsbilden kan
understundom få en ganska internationell
och polyglott karaktär, när ilandgångna
sjömän tar en titt på Storgatan. Det har
också hänt, att chefsläkaren på sjukhuset
har fått gå rond mellan patienter, som talat
polska, holländska och spanska om varann,
eller att polismästarn bett lektorn i grekiska
tjänstgöra som tolk åt någon modern
odys-seisk hellen, som råkat få med rättvisan att
göra. Malmlastningen och järnverket ger
det nya, industrialiserade Luleå dess
karaktär. Man kan därtill nämna
järnvägsverk-städerna vid Notviken, andelsslakteriet,
varvet och en rad privata företag, och man
kan tillfoga, att samhällspolitiken går ut
på att med Luleå och järnverket som
centrum skapa möjligheter till att grunda
småindustrier i de kringliggande bygderna
och därmed till att lämna
försörjningstillfällen åt den växande befolkningen och
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
