Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utpost
i norr
han får också erfara, att man förstår sig på
att övervinna avstånd häruppe, bl. a. genom
att inte ha bråttom, för det lönar sig i alla
fall inte. Man tycker sig inte göra något
märkvärdigt, om man förlägger ett skidlov
på en dag till Dundret, men det är som om
en stockholmsskola skulle ordna en sådan
utfärd till trakten av Falun. Han förvånas
över att sommarn kan vara så solig och
varm och hösten så mild och klar. Går han
till seminarieträdgården, kan han få se en
liten apelgård med mognande frukt och en
hel färgsymfoni av blomster. Han kan
glädjas över saften och musten i Norrbottens
bär och grönsaker, mättade av inkapslat
solljus. När så vintern kommer efter
oktobers slut, kan han få så mycket han önskar
av gnistrande stjärnhimmel och sprakande
norrsken. Men han får också pröva på
blåsväder, som biter i skinnet, och ordentlig
kyla, som kanske inte är alltför besvärlig
till en början men kan bli påfrestande nog,
om den håller i sig ett par veckor. Att
nätterna blir långa och skymningen inte riktigt
orkar övergå till dag i december och januari,
betyder däremot inte så mycket, det ökar
bara trivseln kring julljusen. Han kanske
förvånas över att det inte anses riktigt
comme il faut att åka skidor före jul (det
lönar sig knappast heller under de få ljusa
stunderna) och att han kan få se de
elektriska julgranarna lysa dygnet om ända in
i februari (man vill glädja sig åt
inomhus-ekläreringen så länge som möjligt). Han
kanske undrar över att alla människor åker
spark, men följer han seden, skall han finna,
att sparken är ett särdeles ändamålsenligt
fortskaffningsmedel på snöiga gator. Så går
tiden och snart kommer den glada
överraskningen. Det är att mars visar sig vara årets
bästa månad med återvändande ljus, friskt
vinterväder, klarblå himmel, solsken och
glittrande snö. Runt hela stån löper skidspår
över fjärdarna, in i skogarna, upp i
bergterrängen, och halva befolkningen går inte
i annat än skidkläder. Däremot får man
inte vänta sig lappar och renar som
pittoreska inslag i stadsbilden. I Luleå är
skåningar bra mycket vanligare än lappar.
Efter den goda marsvintern kommer
emellertid besvikelsen. Det blir ingen vår, bara
snösmältning och barvinterblåst. Isarna
ligger kompakta och det kan dröja ett gott
stycke in i maj, innan isbrytaren har gjort
rännan klar för den första ångbåten, vilken
alltid hälsas som ett efterlängtat vårtecken,
fast inte längre med sådant jubel som förr
i tiden, innan järnvägen skänkte
förbindelse med yttervärlden. Men ljuset kommer,
nätterna blir allt kortare, och till slut blir
det inga nätter alls. Då är också försommarn
färdig att slå ut, björklövet spränger fram
med oemotståndlig kraft, och kabbelekan,
den egentliga norrbottniska vårblomman,
lyser plötsligt gul i alla diken. Och så
kommer blomningen i gång på allvar, först
häg-gen, så rönnen, så syrénen, och då går
laxen till och Norrbottens midsommar drar
in som en blomstertid med lust och fägring
stor. Innan dess har det hänt en del.
Läroverket har släppt ut sina studenter, ofta
innan träden blivit gröna (men inte som
det hänt i Kiruna med utryckning i form
av slädparti), teknisterna har åkt runt
gatorna i vårkortège, fylld av uppfinningsrikt
skoj med allt och alla, och seminariet har
examinerat sina avgångsklasser och haft
ståtlig lärarbal i stadshusets
festivitetssal-Seglarstaden Luleå har också vaknat till
liv och alla de hundra motorbåtarna har
satts i sjön. Det knattrar och puttrar på
alla fjärdar, vita segel vimlar vid utloppet
och skärgårdens otaliga sommarstugor fejas
för den ljusa, ljuva, korta sommaren.
Så är året i Luleå, stad i ljus på sommaren,
stad i mörker på vintern. Ljuset tar man
förvisso mot med glädje, men vintermörkret
måste man på ett eller annat sätt söka
fördriva, och bäst kan det ske med ljusguden
Apollons och hans Musers hjälp. Den äldsta
och anrikaste kulturtraditionen i staden hör
fru Musica till. Den är inte helt obruten,
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
