Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nils Nixon. Av Gunnar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Hellman
Samtal med en skugga.
år och målade torra naturalistiska
landskap med jordfärger. 1927 hade han
avslutat skolgången i sin födelsestad Västervik
och blivit anställd som maskinelev vid en
kraftstation. Som motvikt till det
monotona och trista arbetet där tillkom —
förutom landskapsförsöken — en rad »fria
fantasier». Och om abstrakt konst visste han
ingenting.2
Verkningarna av den allmänna
depressionen och arbetslösheten i början av
30-talet drabbade även Nixon. Han fick ta de
2 Trots van Doesburgs och flera andras
begagnande av ordet konkret, användes i denna
artikel uttrycket abstrakt. Konkret är ännu inte
vedertaget språkbruk. I Michel Seuphors bok
»L’art abstrait» (Paiis 1949) finns klarläggande
■definitioner av de bägge orden samt motiveringar
för att abstrakt fortfarande bör användas. Något
iörsök att lösa den pågående ordstriden skall här
inte göras. Som en rimlig lösning föreslår Seuphor
att uttrycken abstrakt realitet och konkret
realitet i stället borde börja användas.
arbeten han kunde få — bland annat som
rävskötare och timmerhuggare. Detta
påskyndade hans beslut att slå sig loss.
Kollisionen mellan viljan till konstnärligt
skapande och förvärvsarbetet var oundviklig.
1936 sökte han och fick ett stipendium ur
Albert Tengers fond (Västervik), varefter
han ägnade tre år åt dekorationsmåleri och
skulptur på Tekniska skolan. Under denna
tid började Nixon ta avstånd från den
avbildande konsten. Han ansåg mer och mer
att han för att vara sann måste söka sig
fram på andra vägar.
Hantverksskickligheten-tekniken- hade han nu tillägnat
sig. Problemet var att komma loss från de
gamla formerna, att rensa ut de motiv, som
inte längre kunde vara bärare av de
stämningar och känslor, som pockade på att
komma till uttryck. Reningsprocessen måste
börja med ett abstraherande — ett
eliminerande av de organiska formerna.
När Nixon blivit medveten om sina
individuella uttrycksmöjligheter, fortsatte
processen följdriktigt — det vill säga
abstraktionen växte, linjerna, färgen och
formen började tala sitt självständiga språk.
Första offentliga framträdandet ägde rum
1941 i Modern konst i hemmiljö. Tillsammans
med Erland Melanton och fem andra
konstnärer, vilka med ungdomlig entusiasm och
utan gemensamt program kallade sig »De
Fria», ställde Nixon ut några arbeten, där
det personliga anslaget redan börjat tränga
igenom. Men den abstrakta realiteten i dem
var ännu inte mogen. Figurala
kompositioner förekom. Nils Palmgren talade om
att de snuddade vid det religiöst extatiska.
I december 1942 tvingades Nixon åter
att söka förvärvsarbete och anställdes vid
Kungl. Arméförvaltningens tygavdelnings
konstruktionskontor. I fyra år tjänstgjorde
han där som ritare vid
undervisningsdetaljen samt uppehöll vid olika tillfällen
befattningen som detalj chef. Under hela denna tid
arbetade han samtidigt på att lösa sina egna
konstnärliga problem och utställde 1943 och
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
