Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hilma Angered-Strandberg. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Levertin
snart ihop och Töre gick länge arbetslös. Deras
speciella svenska egenskaper, hans milda
undergivenhet, hennes fantasifulla och
pretentiösa väsen, var dem till stort förfång. De
trivdes varken med amerikanarna i
underklassen där de hamnat eller ännu mindre med
emigranterna. Till sist måste de ge upp och
återvända till gamla Sweden, besegrade.
De svenska författarna på 8o-talet
behandlade ofta ömsint och litet sentimentalt de små
och förtryckta i samhället -—- men det var
alltid utifrån. Hilma Angered hade levat
åratal som emigrant bland emigranter och hon
målar impressionistiska bilder av dem som
man icke glömmer. Hennes expressiva språk
med liknelser som »purpurfärgade syner»,
»brinnande grönska», »ord som smattrande
hagelskurar» ger relief åt skeendet. För mig
är denna roman författarinnans mest
levande verk. Genom sin hänsynslösa
uppriktighet och omedelbarhet väckte den också
berättigad uppmärksamhet och berömdes
varmt i hela svenska pressen, Boken kom ut
1898. Så följdes den hack i häl av »På Prärien».
Ramen för handlingen är ett svenskt
prästseminarium, där en vår landsman och
naturvetare med sin hustru kommit att hamna en
fyra timmars resa från Chicago. Han har
blivit engagerad med titeln »professor» liksom
alla de andra lärarna vid skolan. Man skulle
trott att det omgivande landskapets öppna
vidder skulle inverkat på sinnena, men
trång-sintheten i denna kristliga krets var lika djup
som någonsin i en läsarförsamling i det
mörkaste Småland. Och då någon av
professorskorna talade svenska, kom gärna den enkla
bondkvinnan fram.
Med psykologisk skarpblick har
författarinnan skildrat den lilla naturvetarfruns
utveckling där ute i den andliga ensamheten.
Då hennes lilla son dött hemföll även hon åt
läseriet, efter svåra inre strider, tänkande att
kanske dock detta var det enda rätta.
Beskrivningen på bönemötena och syföreningens
sammankomster är dråplig, liksom hur
lutheraner, metodister, presbyterianer såg ner på
varandra med milt förakt.
»Det gamla och det nya hemlandet»
(1899) är en novellsamling, som också den
behandlar svenskens eller rättare svenskans
inställning till det amerikanska. Ty
förklädnaden är icke bättre än att man känner igen
författarinnan som part i målet i allt hon
skriver.
Så även i berättelsen »En moder» där den
hemska högsommarhettan därborta och
bristen på pengar till läkare för liemannen till det
lilla barnets läger, lämnande föräldrarna utom
sig av sorg och grämelse. Så småningom
hämtar de sig. Hustrun får det lättare, börjar
tänka på andligt arbete. Så märker hon att
hon åter är i grossess. Ett slag — och dock,
med glädje accepterar hon livet, som tar och
ger.
Sjukdom och besvärligheter av mångahanda
slag förlamade författarinnans penna under
några år. Hon blev bättre, och makarna kunde
genom hjälp från skilda håll göra en resa till
Italien. Resultatet av denna blev
novellsamlingen »Under Söderns sol» som utkom 1905.
Det var naturligtvis ej turistens Italien med
antika monument som fängslade Hilma
Ange-red utan de enkla människorna såsom hon
såg dem, barnsliga, glada, grymma.
Skönmåleri var aldrig hennes genre. Därtill hade
hennes tillvaro för många skavanker. Resa är ej
heller så muntert när man måste tänka på
varje öre, men väl hemma stod Italien för
henne i strålande ljus.
Och det var nog som Ellen Key skrev sedan
hon råkat Angereds i Florens: »Naturligtvis
var Hilma fullare av allt som var galet än av
allt som var bra. Hennes Italia-nostalgia är
ingenting som man kan ta på allvar, ty
konsten •struntar hon i, av naturen njuter hon
ryckvis, folket grälar hon över —- och är rolig
och originell som alltid! Förbanna Hallström
och Akademien om de ej ger henne
någonting. Jag skrev till Selma Lagerlöf om henne.
Lotten von Kraemer-priset drar ut. Men för
alla människor av Hilmas slag är Italien
saligheten, livet, lyckan — då hon inte är där.» —
Nästa novellsamling (1907) hette
»Trollmark», och volymen bäres först och främst av
berättelsen med samma namn, handlande om.
en munter och pratsam västkustbo som köper
sig en stuga i den skogstrakt varifrån hustrun
kommer. De draga gladeligen åstad, men han
kan omöjligen finna sig i den mörka och tysta
skogsnaturen utan längtar halvt ihjäl sig efter
den glittrande rörliga vattenhorisonten. De
slumpar nu bort allt de äger och har för att
han skall komma hem dit han hör.
Typisk för författarinnan är också en
historia i »Ödesglimtar» (1908). Den berättar om
en avsigkommen svensk som går ikring och
säljer skosmörja på amerikanska landsbygden.
För sina sista styvrar hade han köpt sig kläder
för att se snygg och förtroendeingivande ut.
Där han vandrar med sin låda i solgasset får
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
