Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - T. E. Hulme. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. E. H ii l m e
Av Teddy Brunius
ÄR Ezra Pound år 1912 gav ut
»Ri-postes», offentliggjorde han efter sina egna
dikter ett tillägg, »The Complete Poetical Works
of T. E. Hulme», bestående av fem korta dikter
som ursprungligen publicerats i tidskriften
»The New Age» i januari 1912. De fem dikterna
hade Hulme skrivit i ett sällskap imagister
och likasinnade för att ge en litterär
tillämpning till sin doktrin. I Lars Forsells
instruktiva essay om Pound i BLM, oktober 1949,
finner man emellertid till sin överraskning att
Pound på något sätt skulle ha ogillat »den
obetydlige» Hulme.
»Man anar här en udd mot den obetydlige
T. E. Hulme, imagismens andra teoretiker,
som aldrig övertygande kunde dokumentera
sina teorier i praktiken», skriver Forsell på
tal om Pounds tes att en litteraturkritiker,
som inte själv är poet, har små möjligheter
att förutsäga en utveckling inom poesien.
»Pound menar att den som formulerar ett
framåt syftande program är den som poetiskt
kommer att förverkliga detta program», säger
Forsell. Hulme skulle i själva verket som en
Aristoteles nöja sig med »att summera
tendenser hos redan förefintliga verk».
Är denna värdering av Hulmes insats
motiverad? Hulme var ju kritiker,
programmati-ker, men också diktare. Pounds ord — »being
neither poet nor completely imbecile» — gäller
inte Hulme. Hulme var ingen »Ninkus, Pinkus
eller Swinky», som försökte tala om vad
kommande författare måste göra. Snarare är det
så att vad Hulme — liksom Pound ■— en gång
sade inom en sluten avancerad intellektuell
krets fick en kedjereaktion. Att Hulme inte
själv förverkligade sitt framåtsyftande
program •—- som alls inte var en summering av
tendenser hos redan förefintliga verk —■
förklaras av att han dog i begynnelsen av sin
verksamhet. Andra fullföljde.
Är Hulme obetydlig som lyriker? Eller är
Hulme obetydlig därför att han inte i sin
lyrik förverkligade sin doktrin?
T. E. Hulme.
Brons-skulptur av Jacob Epstein
Den första frågan kan besvaras med ja eller
nej, med värdering mot värdering. Forsell får
ut något av Pound, men inte av Hulme. Jag
får ut något av Hulme, men också av Pound.
Forsell sätter Pounds »Cantos» högre än
»Personae». Det finns många som, liksom den
som skriver detta, föredrar den unge Pound
framför den äldre Pound. Man värderar i
första och i sista hand den lyrik man behöver,
och inför en annans värdering, som inte
motiveras tydligt, får man lyfta på hatten samt
möjligtvis redovisa för sin egen avvikande
värdering.
Naturligtvis kan någon anföra tekniska
invändningar mot Hulmes lyrik, men jag har
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
