Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gudrun Osvivrsdotter. En kvinnogestalt i en isländingasaga. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GudriCn Osvivrsdotter
En kvinnogestalt i en iständingasaga
Av Hj almar Alv in g
A västra Island, vid den stora
Breiöi-fjör3urs innersta avkrok, ligger och låg redan
för snart i ooo år sedan, en gård, som heter
Laugar. Liksom åtskilliga andra gårdar på
Island har den fått sitt namn efter en laug
dvs. en varm källa, som rinner upp i närheten,
och som gården säkert också har att tacka för
sitt läge just där.
På denna gård levde i slutet av 900-talet
Osvivr Helgesson, en storättad, rik och klok
man, vad isländingarna kallade en »hövding».
Osvivr hade flera söner, men namnkunnigast
av hans barn blev hans dotter Guörun. »Hon
var både till utseende och förstånd främst av
alla kvinnor, som växt upp på Island», heter
det om henne.
Ett par mil norr om Laugar på gården
Garpsdal vid Gilsfjöröur bodde Torvald
Hall-dorsson. Som karl betraktad var han
ingenting vidare, men hans gård var stor, han hade
mycket folk och mycket boskap och rika beten
och när han en sommar på alltinget friade till
Guörun Osvivrsdotter, sade Osvivr inte nej.
Guclrun tillspordes inte i denna sak och visade
öppet sitt missnöje, men lät saken ha sin gång,
och mot slutet av sommaren stod bröllopet.
Guörun var då 15 år gammal.
Att det inte rådde någon kärlek mellan de
båda unga före bröllopet är, sett från
fornnordisk synpunkt, ingenting
anmärkningsvärt. Ordet giftermål •—- giptarmal, som det
lyder i fornspråket — betyder ordagrant
»bortgivningsavtal» och avtalet var i första
hand en angelägenhet, inte mellan två
individer, utan mellan två släkter. Till ett litet
flickhjärtas lyckohunger togs ringa hänsyn.
I allmänhet tycks dessa affärsmässigt
ingångna äktenskap ha utfallit ganska lyckligt
i alla fall, och uttrycket »det blev fort stor
kärlek mellan dem, och de fingo snart barn»,
möter alltsomoftast i sagorna. I fallet
Gudrun Osvivrsdotter och Torvald Halldorsson
blev det emellertid ingen kärlek efter bröllopet
heller, och inte heller några barn — i varje
fall omnämner sagan inga — däremot blev
det snart komplikationer.
På sydsidan av den föga breda Gilsfjorden,
snett emot Garpsdal, låg gården Höl, nu heter
den Staøarhol. Den brukades gemensamt av
två bröder och deras svåger, en ståtlig och
rask karl, som hette Törd Ingunnsson, och
som var gift med deras syster Aud. Huset
stod sig gott, sedan Törd kommit i lag med
dem, heter det i sagan, men äktenskapet
mellan Törd och Aud var inte lyckligt. Som
vi se ligger stoffet till ett drama fullt färdigt:
två gårdar på var sin sida om en smal fjord,
på den ena gården en missnöjd hustru, på
den andra en missnöjd äkta man, och så gick
det som det gick.
Törd Ingunnsson gjorde sig snart till vän
i huset på Garpsdal. Hans besök blevo allt
tätare, och Gudrun blev allt uppstudsigare
mot sin man. En dag gick det så långt, att
Torvald, trots sin ringa manhaftighet, gav
henne en kinnhest, som det heter på isländska,
dvs. en örfil. Samma kväll kom Törd
Ingunnsson dit. Gudrun omtalade vilken skymf hon
lidit, och frågade Törd om råd hur hon skulle
gengälda den. Törd skrattade: »Jag vet ett
gott råd», sade han. »Sy honom en djupt
ur-ringad skjorta och begär sedan skilsmässa.»
Häremot hade Gudrun ingenting att invända,
och därmed avbryter de samtalet.
Samma vår begärde Gudrun skilsmässa
från Torvald och flyttade hem till Laugar.
Som skilsmässogrund anförde hon, att han
burit en så djupt urringad skjorta, att den
inte täckte bröstvårtorna. Därmed hade han
nämligen gjort sig skyldig till någonting grovt
otillbörligt: han hade gått klädd i kläder, som
anstode en kvinna men inte en man.
Skillnaden mellan en kvinnoskjorta och en
mansskjorta var nämligen redan i forntiden
densamma som emellan ett damlinne och en
herrskjorta än i dag: kvinnoskjortan var urringad,
men mansskjortan hög i halsen.
Två år hade Gudrun och Torvald levat ihop,
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
