Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Roland Kempe. Av Hans Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roland, Kempe
Människor. Olja. 1949.
det påpekades också att katalogen endast
upptog två målningar med svenska motiv.
Allt annat var sådant som mer eller mindre
hemburits från Frankrike och Spanien.
Under kriget tillkom sedan sådana saker som
»Tjurfäktare» och »Corrida», vartill
mängder av skisser från resorna kunde tjäna som
underlag; motivvärlden har förblivit av
latinsk karaktär. Under den första perioden,
som avslutades i början av 40-talet
konstituerades Kempes art. Hans oeuvre erhöll
den dramatiska karaktär som sedan blivit
dess alltmer iögonenfallande kännetecken.
Kempes tidigare måleri var atmosfäriskt,
impressionistiskt om man så vill, gentemot
hans senare, där konturer och energiskt
uppdrivna kontraster förhöjer bildernas
slagkraft på ett helt annat sätt än tidigare.
»Jag lärde mig arbeta — så småningom.»
Med dessa ord markerar konstnären själv
sin konsts gradvisa ingång i ett senare,
mera fulltonigt skede. »Under akademitiden
hade jag haft ett deciderat intresse för
kubistiska strävanden» och detta intresse
har förstärkts under de senare åren, inte
minst genom personlig kontakt med Picasso.
Kempes sista arbeten i en lätt
stereometri-serad formklädsel har nästan samma
uttrycksstyrka som spanjorens
Guernica-expressionismer men är inte våldsamt
deklamatoriska och förkunnande utan rent
dramatiska, så dramatiska att det ibland
kan verka teater.
Den första cuadrillan -— en fyrfigurig
inscenering — målades 1937, den sista för
knappt två år sedan, var och en belyser
klart skillnaden mellan målarens bägge
skeden. Arrangemanget av figurerna — fyra
personer ur tjurfäktningsskådespelet vända
mot betraktaren — har genom åren förblivit
detsamma, däremot inte den konstnärliga
fattningen. Ett lyriskt skådespel har
förvandlats till något helt och hållet
dramatiskt, klärobskyren har sopats bort av det
hårda iberiska dagsljuset och en skälvande
mjuk konturering har ersatts av ett dyna-
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
