Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En svensk äventyrare på Kamtjatka. Av T. J. Arne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. J. Arne
I januari 1770 nådde de exilerade staden
Tobolsk, vars guvernör Tjitjerin var bror
till polischefen i Petersburg och visade dem
vänlighet. I fortsättningen fick man till
befälhavare en man, som meddelade, att
han var son till en svensk överste. Den
senare hade haft oturen att bli förvisad till
Sibirien och själv var han född där. Han
hade blivit enrollerad bland kosackerna och
var nu sotnik eller befälhavare för 100 man.
Det hade alltid varit hans önskan att få ta
hand om de landsförvista, därför att det
beredde honom stor tillfredsställelse att
kunna hjälpa dem och lätta på deras
bekymmer. »Det fria och öppna sätt, på
vilket denne officer uttryckte sig, visade
nogsamt, att han uttalade sina verkliga känslor
och det var för oss en stor tröst att befinna
oss under ledning av en dygdig och
medlidsam man.»
Det uppgavs, att 22 000 exilerade levde
i Tobolskdistriktet; de livnärde sig av jakt.
Åtskilliga hade sökt fly till Persien, men
dräpts av tatarerna.
Över Lena-floden gick färden vidare till
Jakutsk, dit man anlände den 20 augusti.
Här avgick den svenske konvojledaren.
I Jakutsk funnos 130 hus och en fästning
av trä. Här upptogs tributen från
»tatarerna» genom en kosacktrupp, som
uppgick till bortåt 12 000 man. Dessa utgjordes
av manliga avkomlingar till svenskar och
tyskar, som tidigare sänts till Sibirien.
Fångarna gjorde här bekantskap med en
läkare Hoffman, som framlade förslag till
flykt från Kamtjatka. I spetsen för de
sammansvurna trädde Benjowsky,
Wijnbladh och de förut nämnda ryssarna.
Transporten fortsattes nu med rendragna
slädar. Den engelske utgivaren av
Ben-jowskys memoarer talar visserligen om
älgar, men det är troligen en
missuppfattning.
I Kamtjatka fungerade som guvernör en
överste Nilow, vars hustru var dotter till en
svensk överste. Familjen hade tre döttrar,
av vilka de två äldsta vore gifta med ryska
officerare, supiga och brutala enligt fru
Nilowas utsago. Den yngsta dottern, den
16-åriga Atanasia behövde en lärare i
främmande språk, och vem kunde vara
lämpligare än den verserade, språkkunnige greve
Benjowsky, vid denna tid 29 år gammal?
Och vad var naturligare än att Atanasia
förälskade sig i sin tjusige lärare? Fru
Nilowa hade gift sig med Nilow då han
ännu var överstelöjtnant, men sedan hade
han förfallit till dryckenskap och var ofta
outhärdlig. Nu önskade hon sin dotter
Atanasia ett bättre öde och uppmuntrade
därför Benjowsky att intervenera hos
hennes make för att denne skulle ändra sitt
beslut att gifta bort Atanasia med en viss
Kuzma, »en av de obehagligaste personerna
i universum». Benjowsky hade också all
framgång inte bara hos Atanasia utan även
hos fadern, som så småningom gick med på
det nya äktenskapet.
Ehuru det redan av Peter den store hade
bestämts, att de exilerade ej fingo förvärva
egendom på Kamtjatka och ej heller tagas
emot i ryska hus, så synes dessa regler ej
ha följts under Nilows guvernörskap.
Benjowsky fick också på dennes uppmaning
göra utkast till kartor över Kamtjatka,
Kurilerna och Aleuterna.
Intimiteten mellan Benjowsky och
familjen Nilow stegrades alltmera. När B.
en morgon vid 4-tiden hade ledsagat
guvernören och hans fru hem efter en med
kortspel tillbragt festnatt, ville han återvända
till sitt, men blev till sin stora förvåning
införd av fru Nilowa i Atanasias rum, där
den förra tog avsked sägande: »Jag hoppas
Ni kommer att vara förståndig, men då
det är lämpligt att Ni vänjer Er vid att leva
tillsammans, så tror jag inte Ni skulle vara
bättre härbärgerad än hos min dotter.»
»Med dessa ord drog hon sig tillbaka, i det
hon önskade mig god natt. Förvånad hade
jag all orsak att söka sätta mig in i
situationen, men min förtjusande kamrat tillät
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
