- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
208

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Drag av primitiv övertro hos forntidens greker och romare. Av Nils Lundqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Lundqvist

hopplösa anspråk på allsidighet eller
vetenskapligt system. Den för ordningsföljden
avgörande principen är i alla händelser den
rena idéassociationens.

Den antika religionen, om numerus
singularis för enkelhetens skull tillåtes, innebär
i sin mera utvecklade och förandligade men
också förtunnade form en sublimering av
däri ingående, ursprungligen magiska riter
till en symbolisk innebörd. De antika
filosofiska system åter, som göra skäl för
namnet, beteckna en människoandens
fortskridande frigörelse från de magiska
föreställningarnas band och en motsvarande
övergång till en rationell
verklighetsuppfattning. Dock — den sektor, som belystes
av en renare religion eller en rationell
filosofi, var förvisso starkt begränsad.

Bland gemene man rådde nog en
tämligen krass vidskepelse med ty åtföljande
benägenhet att i trångmål ty till magiska
hjälpmedel. Låt oss se efter, hur denna
övertro speglas i några litteraturprov av
visserligen mycket olika kvalitet!

Först emellertid ett par inledande
begreppsbestämningar! Att på ett restlöst och
i övrigt fullt tillfredsställande sätt ordna
upp hela den stora massan av i folksed och
i litteraturalstren vimlande magiska
hjälpmedel torde falla sig mycket svårt men torde
å andra sidan för den nu föreliggande
uppgiften knappast vara av nöden. Det kanske
räcker med den gamla tvådelningen i å ena
sidan en homeopatisk, å andra sidan en
kontagiös grupp.

Homeopatisk magi arbetar enligt
principen: det, som göres med en persons (ett
föremåls) avbild, det skall ovillkorligen
hända själva originalet. Den magiska
proceduren blir på en gång symbol av och orsak
till ett önskat sakernas tillstånd. Vid torka
trodde man sig t. ex. genom att bestänka
marken med en vattendränkt lövruska
kunna avtvinga himmeln regn. En
forngrekisk saga låter en av urtidens kungar
framkalla åskregn genom att över på mar-

ken utlagda kopparplåtar köra en vagn,
från vilken samtidigt utgjutes vatten ur
en urna; enligt sagan får emeUertid
företaget en ände med förskräckelse: Zeus,
åskguden, sänder en blixt, som förbränner den
förmätne regnmakaren. Enligt Ovidius
(Metam. IX, 292 ff.) fördröjde Hera den av
henne hatade rivalen Alkmenes nedkomst i
hela sju dygn genom att låta
barnsbördsgu-dinnan sitta utanför palatset med korslagda
ben och knäppta händer. En listig
kammartärna får då det goda infallet att
falskeli-gen rapportera, att nedkomsten redan ägt
rum; barnsbördsgudinnan bytte då
ställning, och — Herakles föddes i samma
ögonblick.

Vid obesvarad kärlek skaffade sig den
förälskade en vaxbild, som om den också
inte liknade så i alla fall föreställde den
älskade. Bilden utsattes för hettan från en
eldslåga. I och med det att vaxet smälte,
var det förut hårda hjärtat dömt att smälta
av genkärlek. En antik papyrus (nu i
Bibi. nat. i Paris), vilken tydligen tjänat
kärleksfrämjande syfte, uppvisar två
figurer av vilka den ena, troligen en lejd demon,
drar ett svärd mot den andra, som
ångerfull knäböjer med händerna bakbundna.
Ett liknande motiv beskrives i Horatius’
åttonde satir i första boken. En
’homeopatisk’ tankegång av helt annat slag,
bottnande i föreställningen »similia similibus
(= där man fått soten, där skall man söka
boten), röjer sig i den forngrekiska sägnen
om Telephos, som sårades av Akhilles’ lans
men botades genom ett pålagt förband, vari
ingick rost från Akhilles’ vapen. Gammal
är också tron, att ett sår kunde läkas genom
insalvning av det vapen, som givit såret;
en tro, som ännu Paracelsus (1493—1541)
tycks ha omfattat. Men därmed ha vi
redan överskridit gränsen till den
kontagi-ösa typen. Den kontagiösa magin bygger
på förutsättningen: har du fått tag i något,
som tillhör(t) en person, så kan du därmed
också få makt över hela personen. I besitt-

208

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free