Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Helge Krogs dramatik. Av Erik Vendelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Krogs dramatik
djupaste instinkter, och trogen mannen så
länge hon älskar honom och han kan besvara
hennes känslor. Allt som binder henne mot
hennes vilja, allt som hindrar henne att följa
sin natur, är för henne ett gift. Hon är
alltigenom äkta, ett stycke natur, ett utflöde
av livet i dess rena, oförfalskade form,
oan-frätt av fördomar skapade av mannen i ett
samhälle som inte passar henne. Hon är
också fri från den reflexionssjuka som tär på
mannens livskraft och hans förmåga att
uppleva livet fullt och helt. Hos henne råder det
inte någon antagonism mellan kropp och själ,
hon är hel och harmonisk. Typisk i detta
avseende är Sonja i Konkylien.
Att Krog här anknyter till Heiberg är
uppenbart. Sonja är, kan man säga, en Julie i
miniatyr, i yngre och modernare upplaga.
Hon ledes liksom Julie helt och hållet av
sina känslor, för henne är känslorna heliga,
de är själva livet. Hon går så långt att hon
till och med anser det rätt och riktigt att »gi
etter for de flyktigste impulser og
innsky-telser». Då Gustav anmärker att det är en
mycket farlig lära, ett slags »følelsesanarkisme»,
som om den praktiserades skulle kunna
undergräva hela vår kultur, svarar Sonja: »Jeg
blåser i hele vår kultur.» Att hon under
sådana förhållanden inte är lätt att hålla kvar
är givet, hon glider ju — som Julie — från
den ena mannen till den andra. Någon femme
fatale i egentlig mening som Heibergs
hjältinna är hon dock knappast, därtill är hon inte
tillräckligt passionerad; den verkliga demonien
saknas. Det förefaller vara mera förälskelser
än kärlek hon upplever. Konkylien är heller
inte som Balkonen en tragedi i stor stil. Tonen
i Krogs pjäs är mera lågmäld, atmosfären
svalare; där förekommer mera analys av
kärlek än utbrott av sådan.
Konkylien är emellertid trots detta ett
alldeles förtjusande speldrama. Man har
anmärkt på att Sonja egentligen inte har några
individuella drag, att hon är mera författarens
dröm om kvinnan än en speciell kvinna, och
det är naturligtvis alldeles riktigt. Men det
hindrar inte att rollen kan blomma upp i
händerna på en lämplig skådespelerska. Det
visade Töre Segelcke, den första Sonja, till
full evidens.
Att undersöka vad som är sant och vad
som är falskt i erotiska ting har också varit
författarnas ärende i Don Juan (1930), en
uppsluppen komedi, som Krog skrivit i
intimt samarbete med Sigurd Hoel. Förfat-
tarna har där gått den traditionella Don
Juan-myten in på livet. Förljugenheten på
det erotiska området, och särskilt när det
gäller den enkla form av erotik som kallas
flirt, är så stor, menade författarna, att man,
om man vill komma åt sanningen, måste
vända upp och ner på alla gamla begrepp.
I deras pjäs är det inte Don Juanen som är
jägaren och kvinnorna hans villebråd, utan
tvärtom. Det är en paradox som för tanken
till den av Krog högt beundrade Bernard
Shaw, och som naturligtvis kan ge upphov
till lustiga situationer. Pjäsen står och faller
med huvudrollen. I Norge har den spelats
med stor framgång, i Stockholm föll den till
marken. Det berodde emellertid knappast på
pjäsen själv. Sigurd Hoel har berättat för
mig att Gösta Ekman läste pjäsen och blev
eld och lågor. Han bestämde på stående fot
att han skulle ge den på en av sina teatrar,
han skulle själv översätta den och
naturligtvis också själv spela huvudrollen — som
förefaller att ha passat honom precis. Men
planen förföll, Gösta Ekman blev sjuk och
ersättaren gick inte i land med rollen. Till
råga på allt hade vederbörande ändrat om
slutet och försett det med ett pajasartat
upptåg, som drog ned pjäsen.
Uppfattningen om kärleken som en
naturkraft som inte kan civiliseras, inte inordnas i
ett samhälle, en uppfattning som Krog delat
med Heiberg och gett uttryck för i
Konkylien, kunde Krog i längden inte fasthålla vid.
Den stred mot hans innersta intentioner.
Sonja begår misstaget att endast följa sina
känslor; hon tycks för övrigt inte ha något att
beställa, varken i hemmet eller utanför. I
Underveis (1931) däremot är hjältinnan,
Ce-cilie, yrkeskvinna — läkare — och står mitt
uppe i socialt arbete. För henne är kärleken inte
det enda intresset i livet. Hon har utgått ur ett
frisinnat hem, hon är själv alldeles fördomsfri
och lierar sig med en revolutionär grupp.
Fadern, hennes bästa vän och kamrat, är
stolt över henne och hennes rykte som radikal.
Men när dottern vill begagna sig av sin frihet
och själv praktisera frihetsidéerna, då är det
slut med faderns fördomsfrihet. Då Cecilie
omtalar att hon skall ha ett barn och att
hon inte tänker gifta sig utan själv ta hand
om barnet, grips han av raseri. Allt hans
frisinne faller av honom som en mask, och
Cecilie grips av avsky för honom och det system
han representerar. I slutscenen ser man henne
gå mot den renande men kyliga ensamheten.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
