Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Helge Krogs dramatik. Av Erik Vendelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Krogs dramatik
göra oss själva till huvudpersonen. »Men jeg
tror ikke vi kan få brukt kreftene våre og få
gjort noe virkelig ut av livet vårt, hvis vi
ikke kan gå inn i noe som er større enn oss
selv ... en sak kanskje, en idé, en bevegelse,
noe vi kan dele med andre, med menneskene,
så vi kommer i sammenheng med dem.
. . . Ja! Det er det. Så enkelt er det.» Ketil
och Kåre har behärskats av ett, i och för sig
legitimt frihetsbehov, men de har drivit det
in absurdum så att det för dem blivit ett
tvång, ett fängelse. De har inte uppdagat
hemligheten i växelspelet mellan
självhävdelse och samverkan, mellan individualism
och kollektivism.
En uppgörelse av den art som lämnas i
Oppbrudd, måste naturligtvis på ett eller
annat sätt vara en uppgörelse också för
författaren själv. »At digte, — det er at holde
dommedag over sig selv.» Krog har sagt om
skådespelet att det skildrar »en gammel og
døende verden, som jeg selv med tre
fjerde-deler av min person tillhører; og det viser frem
mot en ny verden i frembrudd, som jeg
håper at jeg med den siste, yngste og beste
fjerdedel av min person har hjemstavnsrett i».
Krogs dramatiska produktion efter Opp-
brudd har varit mycket sparsam. Det enda
han lämnat ifrån sig är, förutom en
dramatisering av Cora Sandels säregna
småstadskrönika Kranes konditori (1947), ett par
enaktare, Kom inn! (1940) och Levende og døde
(1945). Där har han beträtt områden som
ligger utanför hans vanliga. Kom inn! är en
studie i folklig religiositet med en interiör
från en fiskarstuga, där hustrun ligger på sitt
yttersta. Levende og døde är en medicinsk
studie grundad på egna erfarenheter från
tjugutalet, då Krog låg på sjukhus för tyfus.
De otäcka feberfantasier, som de bägge
patienterna plågas av och som de blint tror på,
är mer eller mindre autentiska.
Advokatsonen som blev marxist, bohemen
som strängt upprätthåller Ibsens ideella krav
— även om han gör det på sitt eget sätt —,
»spyttegjøken» som betraktar det som den
största lyckan för en människa att bli ett
redskap, nämligen i höga idéers tjänst,
antiro-mantikern som tror på livet och kvinnan och
på en bättre framtid för människan —- det är
Helge Krogs fall.
Nordisk dramatik skulle vara bra mycket
blekare och tamare utan honom.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
