Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sten Teodorsson. Av Kjell Hjern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell H j e r n
Sittande figur.
Patinerad gips.
vilket är institutionens officiella och mera
adekvata namn. Till målarskolan kom
Teodorsson 1929 under Tor Bjurströms
sista år som lärare och Bjurström och
Hjalmar Eldh är de handledare, som
konstnären anser har betytt någonting för honom.
För Bjurström tecknade Teodorsson — som
endast sporadiskt besökte skolan eftersom
han samtidigt hade att dra sig fram som
reklamtecknare — uteslutande modell, men
med ett par målningar, som kamraten Alf
Lindberg ansåg vittna om talang,
representerades han på elevutställningen. Det var
frestande för Teodorsson att försöka sig
som målare i denna krets och måleriet
odlade han under en lång tid jämsides med
skulpturen och framträdde till och med
med en separatutställning av oljemålningar
i början av 40-talet. Som ett arv från målar-
skolan är säkerligen den expressionistiska
inriktningen hos Teodorssons skulptur
delvis att räkna liksom den stora beundran
för Rodins måleriska konst, vilken i
synnerhet präglar hans tidigare verk.
Att det var på skulpturens område, som
konstnären hade de största
förutsättningarna att uttrycka något väsentligt,
anade han redan under åren på
Slöjdföreningens skola, där han gjorde sina första
försök som skulptör, men först 1934
övergick han mera definitivt till skulpturen.
1935 sökte han in på Konsthögskolan och
antogs även till elev, men vistelsen där blev
endast en månad lång. Som behållning av
denna episod räknar konstnären att han
råkade den också som grafiker bekante
Thure Jörgensen, vars strävan han fann
besläktad med sin egen. Våren 1940 hade
Teodorsson sökt sig till Konstakademien
i Köpenhamn, varifrån det tyska överfallet
och ockupationen efter ett par månader
drev honom hem. Inte heller på denna
akademi — där han visserligen arbetade
utan inblandning från lärarnas sida — fann
han sig emellertid tillrätta och, säger han,
hade inte tyskarna kört iväg honom, skulle
han förmodligen ändå snart ha återvänt till
Göteborg med dess för en skulptör
miserabla arbetsförhållanden, men där han dock
hade möjlighet till att i avskildhet få
fördjupa sig i sin konstarts problem. Ett par
månatliga uppehåll i Frankrike och Italien
har gett konstnären tillfälle att studera den
stora skulpturen, men i stort sett är han
sålunda autodidakt; en envis och inbiten
individualist, som har funnit det vara mest
praktiskt att avstå från de förmåner som
samhället erbjuder en ung och talangfull
människa, som vill utbilda sig till skulptör.
Första gången Teodorsson
uppmärksammades på någon utställning var 1939, då
han deltog i den stora nordiska
konstutställningen i Göteborg, till vilken Tor
Bjurström hade skaffat honom en inbjudan.
I sin recension i Konstrevy menade Erik
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
