Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Medeltida drottningars och furstinnors sigill. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabeth Thorman
Drottning Sofias sigill av år 1285.
Diam. 77 mm.
äger ca 30 000 medeltida svenska sigill •— har
friherre Fleetwood ägnat sin uppmärksamhet,
sin djupa kunnighet, sin osparade möda. Det
är beståndet av kungliga sigill det här gäller;
och till sitt yttre glansfullt blir det stycke
svensk historia, som avspeglas i hans viktiga
och rätt ojämförliga praktverk Svenska
medeltida kungasigill. I den tredje och sista delen
av detta betydande verk ger friherre
Fleetwood även en redogörelse för sigill, graverade
för några drottningar, furstinnor m. fi.
Tidigast av dessa är fru Ingeborg Eriksdotters,
Birger Jarls första gemål; pergamentbrevet är
daterat 1250. Senast av alla är drottning
Christinas, konung Hans’ gemål; dess
pergamentbrevs årtal är 1511. Det blir alltså med
en icke mindre än två och ett halvt sekels
medeltida konstnärliga företeelse, här berörande
kungliga damer, som friherre Fleetwood gör
oss förtrogna.
En avbild av vederbörandes egen höga
person, och denna bild av möjligast imponerande
art, skulle länge förbli rådande för både
världsliga och andliga stormäns sigill; man
avläser kungabilderna majestät, prelaternas
pathos och hög värdighet, riddarnas festligt
humör och pompa. Ädelt uppträdande och
mjukt behag ersätter i de kungliga damernas
sigill dessa storvulna drag. För övrigt, av
mera än fyra tiotal sigill, sekret (mindre sigill)
och signet, som avbildas — några ha ägt flera
sigill ■—■ visa endast fem sin ägarinnas bild:
fru Ingeborg Eriksdotters, drottning Sofias,
fru Lucrardis’ (den avsatte konung
Valdemars gemål), hertiginnan Ingeborg
Håkansdotters och drottning Blanches. För tre sigill,
drottning Mechthilds, fru Margareta
Kristine-dotters och drottning Helvigs, har valts den
framställning, som senare, under 1400-talet,
och i och med det tilltagande vördandet av
helgonen, för prelater och andra andlige skulle
bliva den givna: sigillets ägare i ödmjuk,
bedjande ställning inför Kristus, Madonnan
eller ett helgon.
Lejonet, ett i så hög grad uppskattat motiv
— de kungliga djuren återfinnas på runstenar,
i medeltida kyrklig skulptur, på
sidenvävnader, på broderier samt i vapen ■— förekommer
som Folkungavapen på både sigill,
kontra-sigill och sekret; alltså det lejon över tre
ginbalkar, vartill Birger Jarl, »sedan han blivit
jarl eller sedan sonen blev konung», säger
friherre Fleetwood, Ȋndrade sitt vapen, ett lejon
över tre balkar»; han tillägger: »sönerna krönte
även lejonet».
Som Norges vapen, och bärande en yxa,
förekommer lejonet i hertiginnan Ingeborg
Eriksdotters sigill.
Emblem och vapenbilder ha under en
senare tid tagits som motiv; man fäster sig
särskilt vid drottning Margaretas sekret med tre
kronor i sirligt finlemmad utformning, samt
vid de rikt och omsorgsfullt utarbetade sigillen
för drottningarna Filippa och Dorotea.
En viss miljö är i några få fall antydd. Fru
Ingeborg Eriksdotters gestalt träder fram i
det rundbågiga valvet till ett porttorn
innanför en krenelerad mur. Drottning Sofia intar
sin plats på en tron; denna, av spröd och
smäcker byggnad, är f. ö. ojämförligt mycket
vackrare framställd på hennes gemåls, kung
Valdemars, sigill. Drottning Helvig knäböjer
inför Madonnan under en gotisk, med fialer
och vimperger smyckad baldakin; och gotiken
blommar kring den ædicula, som omger
drottning Blanches höga, smärta gestalt.
I alltför få fall finns orörd kvar den
upplysande och dekorativa omskriften. Något
personligt har sällan dess innehåll, med sina
beteckningar »regina» och »ducissa» att säga
oss. Fru Margareta kallar sig, på grund av
sin moders höga börd (Kristina var dotter till
Birger Jarl) för Kristinedotter. Helga
Anunds-dotter, förmäld med Valdemar Eriksson (av
kunglig börd) vill med den förnäma titeln
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
