Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska diktarliv i bild. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Afzelius
åldriga Lund i stadsvyer av G. W. Palm,
A. Arvidsson, Johan Knutson och andra till
Växjö med det blygsamma bostället Tuvan
och det imposanta Östrabo. Riksdagsresorna
till Stockholm, en badresa till Västkusten, de
båda färderna till Tyskland ger anledning
till ytterligare topografisk kommentering av
hans liv, som i yttre avseende icke bjuder på
så stor omväxling, om man jämför det med
t. ex. Strindbergs. Faksimilen är många och
välgjorda. De delvis oumbärliga titelbladen
är vanligen ingen fröjd för ögat, om man
undantar nottrycken med deras kalligrafiska
snirklar och litograferade vignetter och ett
par tidiga upplagor av Frithiofs saga. Vackrast
av alla är Sandbergs kända vignett av den
sörjande Ingeborg på tredje upplagans
titelblad. Kanske skulle man ändå ha velat se
ännu flera prov på samtida illustrationer.
Sådana har alltid något att säga eftervärlden.
Det är visst inte säkert att en samtida
uppfattar det djupaste och väsentligaste av en
dikt eller förmår återge det, men i åtskilliga
stycken är det han som är den vittnesgillaste.
Av Holmbergssons många illustrationer till
femte upplagan av Frithiofs saga från 1831
är just ingenting annat allmännare känt än
titelbladets valhänt smånäpna bild av den
lille Frithiof, som kånkar med den lilla
Ingeborg över bäcken, en bild som har givit
Anton Blanck uppslaget till en jämförelse
mellan Tegnér och Bernardin de Saint-Pierre.
Flera av dem har stort tidshistoriskt intresse,
och konstnärligt sett är en del av dem
verkligen inte så dåliga som det påstås. Ett
förträffligt fynd är Fredrik Westins allegori från
1823 över kronprinsessan Josefinas ankomst
till Sverige, ett motstycke i färg till de
rojalistiska hyllningsrimmen av Tegnér. Här är
det visserligen bara den officielle festpoeten
som tolkas, och sannerligen inte av någon
större artist, men tavlan är likafullt
upplysande.
Som man ser har exemplet smittat. De fem
bilderböckerna kommer säkert att få åtskilliga
efterföljare. Så pass olikartat som materialet
är i varje särskilt fall, är faran för tröttande
upprepning inte alltför stor. Huvudsaken är
att den personlighet som hedras med en sådan
anspråksfull framställning i bild verkligen
intar en central ställning i sin tid. En sådan
är i allra högsta grad Linné, en annan sådan
är Geijer och en tredje Fredrika Bremer. Vad
Bellman beträffar, så har hittills endast hans
miljö men icke hans egen person blivit belyst.
Svårigheten är här att undvika det nästan
till leda kända. I modern tid erbjuder
Strindberg den enda lockande uppgiften, ett nästan
outtömligt ämne. Det försök som redan har
gjorts kan betraktas som obefintligt.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
