Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Göteborgs Stadsteater spelåret 1949—50. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
malt parodiskt ord. Det duger ej som motto
för den sceniska konsten, lika litet som det
triviala »Dem Vergnügen der Einwohner» på
frontonen till teatern i Potsdam. Skall en
teater ha en mening måste den ta som sin
uppgift att förkunna —- icke läror och
program, bara detta enda: det mänskliga, det
som lyfter, renar, befriar och ger kraft. Om
den aktuella repertoaren från Broadway icke
gör detta, får man låta denna repertoar vara
i sitt värde och i varje fall ge den blott en
anspråkslös plats på spellistan. Det torde icke
vara nödvändigt för att vinna publik att
ensidigt odla en krass modernism. Dess bättre
finns det mycket av den dramatik som hör
till »de eviga följeslagarna» som, om den rätt
presenteras på scenen, kan få grepp även på
den stora grupp av publiken som allra bäst
behöver en fostrande och förädlande konst.
Spelåret 1949—50 betyder avslutandet
av Torsten Hammaréns mångåriga,
framgångsrika och målmedvetna ledarskap vid
Göteborgs Stadsteater. Man har all anledning
att instämma i den hyllning som vid hans
avgång ägnades honom. Uppgiften att leda en
teater som denna hör tvivelsutan till de mest
krävande någon kan få sig anförtrodd.
»Politiken är det möjligas konst» brukar det sägas.
En stadsteaterdirektörs konst är i grunden
ingen annan. Han har att arbeta med ett
ganska snävt begränsat skådespelarmaterial
och blir därigenom bunden vid pjäsval och
vid rollfördelning. Han har att söka nå fram
till ett ekonomiskt resultat som är någorlunda
tillfredsställande. Han har att i tävlan med
filmen få publik till teatern. Han har att
tillgodose krav på repertoaren från olika håll:
den skall hållas aktuell, den skall ge rum åt
det klassiska. Det är otänkbart att han alltid
skall kunna fylla alla dessa krav och
förväntningar. Teaterchefen Hammarén har
förvisso under de många årens lopp fått erfara
detta. Men han har frimodigt och rakryggat
gått fram på de vägar han sett öppna för sig
och som han själv öppnat och det har lett
till att ge hans teater den ställning den nu
intar ej blott i Göteborgs kulturliv utan också
inom Nordens teatervärld. Under de år då
våra skandinaviska broderländer voro
ockuperade och då det nazistiska väldets hot låg
tryckande också över oss intog Göteborgs
Stadsteater under Torsten Hammaréns
ledning en ställning som en frihetens högborg.
På dess scen framfördes i obeskuret skick
stycken som öppet protesterade mot
vålds-mentaliteten, och där sades rakt på sak utan
strykningar vad som borde sägas. Kanske
aldrig har en svensk scen gjort en så aktiv
insats i dagens politiska läge som den gången.
Vi gingo till Stadsteatern och fingo vårt
frihetsmedvetande och vår vilja att värna de
omistliga värdena stärkta. Detta skall icke
glömmas.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
