Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - K.J. — Ett utkast av personliga minnen. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. —
Ett utkast av personliga minnen
Under åren 1900—1901 är K.J. ganska
tyst. Då recenserar hon egentligen bara
Laura Petris anonyma bok »På studiefärd
i slum- och räddningsverket». Under hennes
sista år i Dagny skymtar också ett religiöst
intresse. Det yttrar sig bl. a. i det träffande
påståendet, att »Evangelierna tycks
innehålla både det första och det sista ordet
om Människones son». lan Mac Lårens
novellsamling från Skottland, »Vid
rosenbusken» kallar hon »kristlig humor, fast
hon är rädd att bli grymt missförstådd av
alla de många, som inte haft den sällsynta
turen att råka på en av dessa kristna,
vilka leva i denna värld, såsom levde de
där icke och som utan förkunnelse av vare
sig lag eller evangelium, skänka åt dem
som korsa deras väg en förnimmelse av att
här är »ett heligt rum».
Denna sista karaktäristik utgör en
hänsyftning på en av våra äldre vänner,
matematiklärarinnan vid Wallinska gymnasiet,
den originella fru Anna Höjer, mor till
sedermera svenske ministern i Oslo, Torvald
Höjer, och under 1890-talet en ofta sedd
gäst hos mig i Uppsala, där K.J. gjort
hennes bekantskap.
För K.J. blev Dagny endast ett
språngbräde till Stockholms Dagblad, där hon
sedan var ordinarie medarbetare till 1910.
Hennes spirituella kåserier och recensioner
tilldrog sig där en allt livligare
uppmärksamhet. I början av 1900-talet fick hon
samarbeta med assessor Karl Montan, som
sedan 1895 varit chefredaktör för tidningen.
Det blev ett angenämt kamratskap,
varunder K.J., som efter Huckleberry Finn
tagit sig pseudonymen Huck Leber,
tillsammans med Montan ibland satte ihop
kåserier under pseudonymen »Huck och
Puck». Det var nog en förlust för K.J., när
hon miste detta kamratskap genom assessor
Montans upprepade vistelser vid de
blandade domstolarna i Egypten. Med en annan
Stockholms Dagblads-journalist,
litteraturkritikern Sven Söderman, blev hon däre-
mot aldrig förtrolig. Eljest nämnde hon
för mig inte sällan den kvicka och kunniga
kåsören Hedvig af Petersens, ävensom
veteranen Claes Lundin. Särskilt hörde jag
henne berätta om när »skalden» Ovandahl,
den kände kaféägaren i Uppsala, genom
K.J:s försorg hade fått sin »Opera i
människobröst» införd i tidningen. Det var den
som började med orden:
»Runeberg, han skrev sin Fänriks sägner,
Tegnér sin Frithiofs saga sjöng.
Shakespeare ock uppå tiljan lade
så mången fager dikt och mången sanning sade:
Jag därför ock i sinnet har
frambära vad mitt hjärta bar.»
Sin tacksamhet mot K.J. för hennes
tillmötesgående frambar han också i ett poem,
som väl dock knappast blev infört i St. D.,
men desto flitigare cirkulerade bland
medarbetarna. Ovandahl började sin hyllning
med orden: »Den dagen då ditt kön jag
rönte», vartill Lundin kom med sin
ryktbara fråga, »Hur fan gjorde han det?»
Efter 1910, då K.J. lämnade sin ordinarie
anställning i St. D., hade hon kommit i en
närmare förbindelse med Dagnys nya
redaktör, Ellen Kleman. Hos Ellen och
hennes syster Anna, känd bl. a. som ordf. för
Stockholms F K P R, fick K.J. ett
stadigvarande hem vid Valhallavägen. Anna
flyttade dock slutligen hemifrån, och K.J.
bodde sedan med Ellen Kleman vid
Drottningholmsvägen 76 med dess vida och
vackra utsikt. Till Ellen Klemans död stod
hon under hennes beständiga omvårdnad
i alla praktiska ting, vilket naturligtvis var
mycket befordrande för hennes litterära
eremitliv i »Bokrummet». Ellen Kleman
var en utpräglat kvinnlig natur med
absolut okritisk beundran för den intellektuellt
starkare vännen. Här levde de inom en
värld, som först småningom fick ett mera
omväxlande inslag: — så minns jag mig
på 30-talet där ha råkat Amelie Posse,
Fredrik Ström och Ragnar Thiel. Jag som
ständigt varit tillsammans med ungdom,
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
